Whatsoever I've feared has come to life
Whatsoever I've fought off became my life
Just when everyday seemed to greet me with a smile
Sunspots have faded
And now I'm doing time
And now I'm doing time
Cause I fell on black days
I fell on black days
”'Tågkrock' i norr, 'varning för biologiska vapen' i väst, 'politisk korruption' i öst, 'drogkarteller på blodigt framtåg' i söder och 'främlingsfientligheten tilltar' här. Jag vet om att det är höst, men tidningarna gör det inte lätt för oss att hålla mungiporna uppåt heller.” Ninjan svepte blicken över tidningarna samtidigt som han satte sig vid frukostbordet. Konstnärskan blåste försiktigt på sitt te, lade huvudet på sned, och svarade kärleksfullt.
”Nu tycker jag du är lite väl pessimistisk, även för att vara en man från norr. Saker och ting händer, och tidningarna skriver om det som väcker mest uppsikt. Så har det alltid varit. Ibland är det skvaller, ibland är det katastrofer, och jag tror inte de tänker på vilken årstid det är.”
”Det borde de göra! På hösten faller mörkret över oss, både bildligt och bokstavligt, och om inte media gör något för att hålla humöret uppe, vem ska då göra det?” Ninjan var märkbart upprörd. Få saker fick honom att göra starka känsloyttringar, men orättvisor, folkhälsofrågor och samhällsmoral, eller brist på denne, kunde få de annars så stillsamma ögonen att blixtra.
”Men det är ju vi som styr vad som skrivs, genom att köpa, klicka och uppmärksamma medier.” Konstnärskan var bland de få som inte backade när Ninjans ögon blixtrade. ”Om det är någons fel vad som skrivs i tidningarna är det vårat.”
”Nä ja har då inte stöttat något kollektivt förmörkande av våra sinnen!”
”Gör du inte det genom att bli upprörd över vad som skrivs? Ilska föder ilska, och genom att låta dig dras med i världens tråkigheter blir du ju själv tråkig.”
Ninjan svarade inte. Han satt kvar en stund med blicken hårt fastspänd i hans flickväns stora ögon, men då de inte gav vika reste han sig resolut upp och hämtade brödet som för länge sedan hoppat upp ur brödrosten.
Efter att ha sovit i två dygn på soffan i källaren, tog sig Kvinnan uppför trappan på skakiga ben.
”Jag undrade just när vi skulle se dig i liv igen! Är nästan avundsjuk på hur du lyckats sova igenom barnens stök och stim på de konstigaste av tider.” Fru Gourmand var på strålande humör. Dagens måsten gick som på räls.
”Jag … måste …”
”Du måste ingenting innan du fått i dig lite mat! Sätt dig ner.” Fru Gourmands förnuftighet kunde ibland te sig brysk, även ner den var av det kärleksfulla slaget. Hon ledde Kvinnan in i köket, satte henne på en stol, och placerade raskt en tallrik falukorv och stuvade makaroner framför henne. Kvinnan åt försiktigt, med frånvarande blick.
”Den typ av mjäkighet har jag inte tid med...” sa Kvinnan med monoton röst.
”Precis vad jag tänkte! Sitt du här så länge du vill, jag finns i tvättstugan om du behöver mig.” svarade Fru Gourmand och styrde raskt stegen bort från köket. Hon hade bättre saker för sig än att vänta på någon otacksam utböling.
Gratior est solito post maxima nubila Phoebus, post inimicitias clarior est amor.
Höstvindarna hade dragit in över Nördarp, och medbringat regn och storm. Det påverkade inte Kungen och Schaman negativt, utan gladde dem närmast. Nu var deras soffaktiviteter mer motiverade, när utgång var föga inbjudande. Just denna eftermiddag hade de dessutom förmånen att vara lediga samtidigt. De låg i varsin soffa, med varsin bok och delade en tystnad som Schaman kände sig tvungen att avbryta:
”Tänk om 'jaget' inte finns.”
”Hur menar du?” Kungen ställde frågan mer plikttroget än intresserat.
”Ja, om det bara är hittepå, som religion, filosofi och andra idéfoster.”
”Att du av alla skulle börja kalla religion och filosofi för idéfoster...”
”Missförstå mig rätt- jag menar att det finns, fungerar och har effekt, men det är just för att de bygger på att man själv och tillräckligt många andra TROR! All placebo-effekt är högst verklig, och jättestark, och då är det i slutändan skitsamma om det är 'verkligt' eller inte.”
”...”
”...asså ja menar inte att det inte finns- det kan lika väl vara förklaringar och kartläggande på något djupt och sant i oss alla, men vi kom i kontakt med det genom abstrakta tolkningar...”
”...”
”...asså, å dåe, ja, då skulle ju idén att vi var separata från andra, att vi alltså egentligen har 'ett jag', mycket väl kunna vara en människoskapt tolkning av verkligheten, som egentligen är lika sann som tomtar och troll...”
”...”
”...å visst, ja förstår att du tänker 'men jag kan ta på jag; jag kan ta på detta bordet. Jag och detta bordet är verkliga, eller iallafall så verkliga som allt annat jag kommer kunna uppleva.' fast det är ju inte sant! Du upplever ju situationer, känslor, fantasier, föreställningar om framtid och dåtid, andras känslor, och dom kan du inte ta på!”
”...”
”...och ja, ja inser att jag sa 'känslor' två gånger, men det är för att vi upplever ju mest känslor! Om allt och alla! Eller det kanske bara är jag..”
”...”
”...” Schaman kände sig tvungen att besvara tystnaden med tystnad, för att tvinga fram någon form av svar.
”...ibland behöver du bara nånn som lyssnar på dig vah?”
”Ja. Ja känner inte att jag har tid & råd med psykologen längre, så då tänkte ja att det fick ingå i hyran ja pejjar dig varje månad.”
”...och du tar tvätten.”
”och jag tar tvätten.”
”Deal!”
”Sir, we are surrounded!”
”Exellent, then we can attack in every direction!”
”Sitter du här? Nämen va trevligt. Vill du ha en kopp kaffe?” Gourmanden entrade köket precis hemkommen från jobb, och var sugen på kaffe och snus, förhoppningsvis innan barnen upptäckt hans hemkomst.
”Undrar vad för konstigheter hon ska klämma ur sig nu.” sa Kvinnan.
”Vad sa du sa du?” Gourmanden hade precis tryckt igång perkulatorn då han insåg att hans tankar ljöd i rummet.
”Hörde jag verkligen det där.” fortsatte Kvinnan. ”Nä de va de sjukaste.”
”Va håller du på med!?” utbrast Gourmanden, spände blicken i Kvinnan och satte sig ner. Kvinnans frånvarande blick lyftes något från den halvätna tallriken husmanskost, och intensifierades.
”Jag önskar jag kunde vara som er, se det ni ser, känna det ni känner och inte ryckas mellan Gudarna.”
”Vad pratar du om?” Gourmanden hade ännu inte fått i sig något kaffe, och hans nyfikenhet på vad som precis hänt ersattes med en nyfikenhet för vad Kvinnan kunde tänkas kläcka ur sig.
”Om hon bara pratar av sig lite kanske hon blir normal igen.” sa kvinnan, och fortsatte direkt, med livligare röst: ”Nog ska jag prata av mig. Runtomkring oss, överallt, finns Gudarna. I varje sten, varje byggnad, varje människa, finns de Gudar vi valt att tro på. Gudarna får kraft av tro, genom tro finns de. Ingen Gud dör, ingen Gud glöms, men de kan enbart agera genom oss, när vi tillber dem. Varje Gud har en skapande och en destruktiv kraft, varje kärlek har en baksida av svartsjuka och hat, och Gudarna ser till att vi får det vi ber om, i en eller annan form, och att alla omkring oss dras med i liknande öde...”
Gourmanden såg förbryllad, skrämd och nyfiken ut, på en och samma gång. Kvinnan fortsatte:
”...den strida ström av handlingar, människor och slumpmässiga händelser som färgar våra liv är bara en aspekt av vad som verkligen sker. I det abstrakta härskar känslor, egenskaper och adjektiv, och de lever ovetandes om oss, med samma inställning till oss som vi har till dem. Om vi bekräftar dem får de kraft att påverka oss, och när de bekräftar oss får vi kraft att påverka dem. Det farliga sker när någon från den ena sidan hämtar in någon från den andra sidan och agiterar denne mot oskyldiga. Och vi är oskyldiga, det har jag förstått nu. Ingen är full av synd.”
Gourmanden visste inte vad som förbryllade honom mest: att kvinnan överhuvudtaget talade, det hon talade om, eller att hon tycktes...
”...rapa upp mina tankar innan jag ens tänkt klart dem. Det har jag alltid kunnat, och det har skrämt mig. Men det är först sen mamma dog som världarna började kollidera för mig. Jag kan inte förklara det jag gör, och jag kan inte låta bli att göra det. Jag inser att den världen jag lever i inte är den samma som er, men att allt sitter ihopa. Endast vår perception och vårt ändlösa kategoriserande skiljer dem åt.”
There will come a time I will look in your eye,
You will pray to the God that you always denied,
Then I'll go out back and I'll get my gun,
I'll say, "You haven't met me, I am the only son".
Seal my heart and break my pride,
I've nowhere to stand and now nowhere to hide,
Align my heart, my body, my mind,
To face what I've done and do my time.
Seal my heart and break my pride,
I've nowhere to stand and now nowhere to hide,
Align my heart, my body, my mind,
To face what I've done and do my time.
torsdag 15 september 2011
tisdag 16 augusti 2011
Leo
I gave birth to a fire
It's like it's features where burning
I'm in control
I am the son of God
Somebody help me sing
Can anybody hear me?
Line up your soldiers one final time
We're gonna have a ball
Somebody help me sing
Woah-oh
Somebody help me sing
Woah-oh
Help me be captain of
Our crippled disguises
I won't show what's underneath
It's time for surprises
”Varför tror du vi hör mer och mer om flodvågor, tyfoner, upplopp och revolter?”
”Tidningar och tv tävlar nu mer än någonsin om vårt intresse. Det kräver mer sensationella nyheter.”
”Men hur kan de hitta mer? Hände det lika mycket förr?”
”När alla har videokameror i mobilen och konstant uppkoppling till internet kan allting rapporteras i realtid. Alla är reportrar, och allt som finns på internet kan vem som helst 'låna' för egen vinnings skull.”
”Du tror alltså inte att det händer mer skit nu än förr?”
”Det sa jag inte. Men jag tror jag vill tro att allt är som förr.”
”Varför?”
”Mitt liv är tillräckligt besvärligt som det är. Jag kan inte påverka vulkanutbrott i söder, upplopp i väst och stormevakuering i öst.”
”Och om du kunde påverka det? Skulle du göra något? Vad i så fall?”
”Jag tror inte jag hade vågat. Tvivlar på att mina kunskaper är tillräckliga för att leka Gud. Klart jag hade försökt å få stopp på när människor slåss mot människor, men hur? Och naturen tenderar att balansera sig själv, så vad gäller orkaner och jordbävningar ser jag det som mänsklig hybris att tro att världen varit bättre utan dem.”
”Så du skulle alltså inte göra något om du kunde?”
”Jag tror inte det.”
”Du ser alltså inget problem i all kaos som nyheterna rapporterar om?”
”Det kanske är nyheterna som är problemet. Eller rättare, det kanske som vanligt är vi människor som är problemet.”
if you open your mind too much your brain will fall out
”Aoh de e Teknikern” var ordföljden som generellt besvarade Teknikerns telefonsamtal, så även denna gång.
”Schaa! Vau göres?” Schamans röst var ljus och lättsam.
”Det jobbas, för fulla muggar. Har inte riktigt tid å prata nu. Var det något speciellt?” Teknikern var inte irriterad, utan snarare fokuserad, på det sätt män kan vara, och därmed låta irriterade, även om de inte är det.
”En snabb fråga: Vem pratar man med när man pratar med sig själv?” frågade Schaman hastigt.
”De berola allt på vem som frågar, och vem som svarar!” svarade Teknikern med ett leende så brett, att det hördes tydligt i andra luren.
Serve God, love me and mend
This is not the end
Lived unbruised we are friends
And I'm sorry
I'm sorry
Sigh no more, no more
One foot in sea, one on shore
My heart was never pure
And you know me
And you know me
En helt vanlig semestermorgon i Stillhult knackade det på dörren. Gourmanden öppnade och fann grannflickan skakandes på andra sidan. Hon såg ännu magrare ut, blodådrorna tittade fram under hennes bleka, nästan genomskinliga hy. Hennes rörelser var ryckiga, som ett skrämt djur inträngt i ett hörn.
”Ni måste gömma mig!” uppmanade hon.
”Vad händer?” Gourmanden var föga intresserad av att inflika rädsla i denna harmoniska semesterdag.
”Han har blivit galen, tvingar mig till värre och värre saker.”
”Har han slagit dig?”
”Nej, inget våld! Eller ja, inte mot mig iallafall...”
Med en suck av motvilja släppte Gourmanden in flickan i sitt hem. ”Ännu en gång ska grannen riva upp vårt sinneslugn...” tänkte han för sig själv, och suckade.
'Cause you tear us apart,
with all the things you don't like
You can't understand that I won't leave
'til we're finished here, and then you'll find out
where it all went wrong
Nothing lasts forever, except you and me
You are my mountain, you are my sea
Love will last forever, between you and me
You are my mountain, you are my sea
I am a mountain, I am the sea,
you can't take that away from me
I am a mountain, I am the sea
I am a mountain, I am the sea
Rösten från Tvn hade en varm, behaglig, vagt sövande ton.
”...his conclusion: an invisible shroud of dark matter must engulf all galaxies...”
”Yoyoyo!” Ytterdörren slogs igen bakom Schaman i hallen. En kraftfull men avslappnad stämma svarade från soffan i vardagsrummet:
”Yo Bro!”
”Va kollar du på?”
”En dokumentär med den mörka Mannen med den fantastiska Berättarrösten.” Kungen lät uppriktigt intresserad och nyfiken, dock på ett väldigt avslappnat sätt.
”Han den som är en fri man?”
”Just precis!”
”...an invisible substance that seems to form a shroud around around every galaxy in the universe...”
”Vad händer annars då?” Trots att Kungen halvlåg-halvsatt i soffan rakt till vänster om Schaman, var bägges blickar fokuserade rakt fram, på den behagliga mörka Mannen på Tvn.
”Inte mycket. Har haft en soft dag. Själv då?”
”Jo tack, soft på jobbet. Vi var två stycken, och hade knappt några kunder. Det blev en utmaning i att hitta på produktiva småhyss som man aldrig annars hade haft tid med, typ dammsuga baksidan av tv-skärmarna i taket.” Schaman vände sig om, klädde av sig jobbtröjan så att en stor, mjuk grön hoodtröja kunde ta jobbtröjans plats.
”...the dark matter is the skeleton of the universe...”
”Planer för kvällen?”
”Nope. Hurså? Ser det ut så?” Kungen var väl medveten om att han såg föga aktiv ut, men kände sig pigg och glad ändå.
”Nope. I bow to your fantaboulus position.”
”Tack. Jag har jobbat på den länge.”
”...a giant cosmic carcrash: the ordinary material slowed down, started glowing in x-rays and stopped, close to the point of impact, but the dark matter kept on going after impact and ended up further away from the point of collision than the ordinary material...” Rösten från Tvn mässade vidare, medans Schaman intog en liknande position som Kungen i soffan bredvid.
”Du vet han den bittre, filosofiske tysken jag snackade om förra veckan, han jag läste om till min förra uppsats?” Schamanen tycktes inte acceptera att Tvn skulle låta mer än honom en kväll som denna.
”Han som trodde att vi alla var styrda av 'Viljan'? The Force?”
”Ja, han ja. Har tänkt på hans snack en hel del idag, reflekterat mellan kunder. Det är ball att se hur vissa med bestämda steg går rakt in i butiken och tar vad de vill ha, medans andra sölar runt, småtjabbar lite med allt och alla, och tycks njuta av att inte ha någon aning om vad de egentligen är ute efter.”
”Det låter som mig i mataffären.”
Schaman fortsatte:
”Det är ofta lätt att ryckas med de allvarliga, trots att man föredrar att vara glad och lättsam. När man haft några sånna på raken i kassan, börjar man känna sig smått stressad över skit man egentligen inte bryr sig om. Oviktigt blir viktigt, helt utan någon anledning.”
”De försöker väl bara hålla tider. Vissa tycker sånt är viktigt. Ja, kanske inte du då...” pikade Kungen med ett leende.
”Stick! Klar jag försöker. Och jag har faktiskt blivit mycket bättre på det.”
”yeye, säkert. Men vad ville du säga? Att vilja är något negativt?”
”Inte alls, men vi måste ju Vilja ta in Nuet, i bästa möjliga form, annars så ränner vi ju bara runt som maskiner: tråkiga, gråa och livlösa. Lever utan att leva. Läste en ball grejj på nätet i morse, måste gräva fram det...”
”...it doesn't feel ordinary matter, it doesn't even feel itself. And when the two lumps of dark matter smashed into eachother, they didn't even notice, they just passed straight through...”
”Här är det! 'MÄNNISKAN. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt!' Sug på den du!”
”Men du, seriöst, hur många tror du det är som inte vill njuta av och i nuet?”
”Tycker de borde ta och berätta det för sina ansikten...”
Plötsligt reste sig Kungen upp, och gick och hämtade en bok.
”...cosmic disasters halfway across the universe have proved that dark matter is out there, and unlike anything we know- Invisible, intangible, almost like a ghost...”
”Lyssna på det här! Det handlar om en gammal greks lära: 'Han kallar den värld vi upplever med våra sinnen för sinnevärlden. Men i den sanna verkligheten finns idévärlden med det sannas, det rättas, det skönas och det godas idé. Människan är en blandning, kroppen tillhör sinnevärlden och själen idévärlden. Själen är odödlig och består av förnuft, mod och begär. Dessa egenskaper finns i hjärnan, hjärtat och underlivet.' Man undrar ju hur de hamnade där...”
”Jag undrar i vilken ålder viljan standardiseras.” Schaman hade en drömmande min, som gjorde det svårt att avgöra om han egentligen lyssnat på det Kungen precis läst upp.
”Vad menar du?”
”Ja, du vet småbarn- de kan göra fullständigt onödiga saker med sånn övertygelse och vilja, bara för sakens skull.”
”Typ som kasta ut alla saker man hittar i kökslådorna på golvet? Eller att se hur mycket prylar man kan spola ner i toaletten? Eller skrika hejdlöst, just for the heck of it?”
”Ja!” Schaman tycktes knappt ha hört Kungens inflikande, utan enbart noterat att tonen var medhållande. ”Vuxna har så tråkiga, förnuftiga saker för sig. Som om allt de gjorde genuint spelade någon roll.”
”Men om nu tysken hade rätt, om vi fylls upp av viljor hela tiden, som styr vårt beteende och vårt agerande, då är det väl logiskt att vi med tiden enbart eftersträvar de viljor som vi tror gynnar oss.”
”Ja! Undrar när vi väljer vilka dessa är....” Schaman lämnade en paus, men det var uppenbart att han själv tänkte besvara sin fråga. ”...det sker säkert i tonåren, när man är som mest hormonstinn och förvirrad. Sen uppdateras kanske detaljer, men det vore rätt typiskt människor att standardisera sitt liv när de är som mest förvirrade. Majoriteten av människor agerar endast nyttigt under tvång.”
Kungen svarade med att fortsätta läsa ur boken:
”'Människan ska sträva efter det rätta genom att visa vishet, tapperhet och måttlighet.'”
”...we can't see it, we can't touch it, but it's everywhere! Billions of dark matter particles pass through our bodies every second...”
I talk to God as much as I talk to Satan 'cause
I want to hear both sides
Does that make me cynical?
There are no miracles
And this is no miraculous life
We walk into the tide
Well I look up to god but I see trouble 'cause this ain't a miracle
I just want to take my chance to live through a miracle
When the see-saw snaps and splinters your hand
don't come crying to me,
I'll only see your good side
And believe it's a miracle
A miracle
I slap the water and watch
The fish dance to the ripples of us
We're just stubborn duds
Blinking eyes encased in rust
This ain't a miracle
This ain't a miracle
It's like it's features where burning
I'm in control
I am the son of God
Somebody help me sing
Can anybody hear me?
Line up your soldiers one final time
We're gonna have a ball
Somebody help me sing
Woah-oh
Somebody help me sing
Woah-oh
Help me be captain of
Our crippled disguises
I won't show what's underneath
It's time for surprises
”Varför tror du vi hör mer och mer om flodvågor, tyfoner, upplopp och revolter?”
”Tidningar och tv tävlar nu mer än någonsin om vårt intresse. Det kräver mer sensationella nyheter.”
”Men hur kan de hitta mer? Hände det lika mycket förr?”
”När alla har videokameror i mobilen och konstant uppkoppling till internet kan allting rapporteras i realtid. Alla är reportrar, och allt som finns på internet kan vem som helst 'låna' för egen vinnings skull.”
”Du tror alltså inte att det händer mer skit nu än förr?”
”Det sa jag inte. Men jag tror jag vill tro att allt är som förr.”
”Varför?”
”Mitt liv är tillräckligt besvärligt som det är. Jag kan inte påverka vulkanutbrott i söder, upplopp i väst och stormevakuering i öst.”
”Och om du kunde påverka det? Skulle du göra något? Vad i så fall?”
”Jag tror inte jag hade vågat. Tvivlar på att mina kunskaper är tillräckliga för att leka Gud. Klart jag hade försökt å få stopp på när människor slåss mot människor, men hur? Och naturen tenderar att balansera sig själv, så vad gäller orkaner och jordbävningar ser jag det som mänsklig hybris att tro att världen varit bättre utan dem.”
”Så du skulle alltså inte göra något om du kunde?”
”Jag tror inte det.”
”Du ser alltså inget problem i all kaos som nyheterna rapporterar om?”
”Det kanske är nyheterna som är problemet. Eller rättare, det kanske som vanligt är vi människor som är problemet.”
if you open your mind too much your brain will fall out
”Aoh de e Teknikern” var ordföljden som generellt besvarade Teknikerns telefonsamtal, så även denna gång.
”Schaa! Vau göres?” Schamans röst var ljus och lättsam.
”Det jobbas, för fulla muggar. Har inte riktigt tid å prata nu. Var det något speciellt?” Teknikern var inte irriterad, utan snarare fokuserad, på det sätt män kan vara, och därmed låta irriterade, även om de inte är det.
”En snabb fråga: Vem pratar man med när man pratar med sig själv?” frågade Schaman hastigt.
”De berola allt på vem som frågar, och vem som svarar!” svarade Teknikern med ett leende så brett, att det hördes tydligt i andra luren.
Serve God, love me and mend
This is not the end
Lived unbruised we are friends
And I'm sorry
I'm sorry
Sigh no more, no more
One foot in sea, one on shore
My heart was never pure
And you know me
And you know me
En helt vanlig semestermorgon i Stillhult knackade det på dörren. Gourmanden öppnade och fann grannflickan skakandes på andra sidan. Hon såg ännu magrare ut, blodådrorna tittade fram under hennes bleka, nästan genomskinliga hy. Hennes rörelser var ryckiga, som ett skrämt djur inträngt i ett hörn.
”Ni måste gömma mig!” uppmanade hon.
”Vad händer?” Gourmanden var föga intresserad av att inflika rädsla i denna harmoniska semesterdag.
”Han har blivit galen, tvingar mig till värre och värre saker.”
”Har han slagit dig?”
”Nej, inget våld! Eller ja, inte mot mig iallafall...”
Med en suck av motvilja släppte Gourmanden in flickan i sitt hem. ”Ännu en gång ska grannen riva upp vårt sinneslugn...” tänkte han för sig själv, och suckade.
'Cause you tear us apart,
with all the things you don't like
You can't understand that I won't leave
'til we're finished here, and then you'll find out
where it all went wrong
Nothing lasts forever, except you and me
You are my mountain, you are my sea
Love will last forever, between you and me
You are my mountain, you are my sea
I am a mountain, I am the sea,
you can't take that away from me
I am a mountain, I am the sea
I am a mountain, I am the sea
Rösten från Tvn hade en varm, behaglig, vagt sövande ton.
”...his conclusion: an invisible shroud of dark matter must engulf all galaxies...”
”Yoyoyo!” Ytterdörren slogs igen bakom Schaman i hallen. En kraftfull men avslappnad stämma svarade från soffan i vardagsrummet:
”Yo Bro!”
”Va kollar du på?”
”En dokumentär med den mörka Mannen med den fantastiska Berättarrösten.” Kungen lät uppriktigt intresserad och nyfiken, dock på ett väldigt avslappnat sätt.
”Han den som är en fri man?”
”Just precis!”
”...an invisible substance that seems to form a shroud around around every galaxy in the universe...”
”Vad händer annars då?” Trots att Kungen halvlåg-halvsatt i soffan rakt till vänster om Schaman, var bägges blickar fokuserade rakt fram, på den behagliga mörka Mannen på Tvn.
”Inte mycket. Har haft en soft dag. Själv då?”
”Jo tack, soft på jobbet. Vi var två stycken, och hade knappt några kunder. Det blev en utmaning i att hitta på produktiva småhyss som man aldrig annars hade haft tid med, typ dammsuga baksidan av tv-skärmarna i taket.” Schaman vände sig om, klädde av sig jobbtröjan så att en stor, mjuk grön hoodtröja kunde ta jobbtröjans plats.
”...the dark matter is the skeleton of the universe...”
”Planer för kvällen?”
”Nope. Hurså? Ser det ut så?” Kungen var väl medveten om att han såg föga aktiv ut, men kände sig pigg och glad ändå.
”Nope. I bow to your fantaboulus position.”
”Tack. Jag har jobbat på den länge.”
”...a giant cosmic carcrash: the ordinary material slowed down, started glowing in x-rays and stopped, close to the point of impact, but the dark matter kept on going after impact and ended up further away from the point of collision than the ordinary material...” Rösten från Tvn mässade vidare, medans Schaman intog en liknande position som Kungen i soffan bredvid.
”Du vet han den bittre, filosofiske tysken jag snackade om förra veckan, han jag läste om till min förra uppsats?” Schamanen tycktes inte acceptera att Tvn skulle låta mer än honom en kväll som denna.
”Han som trodde att vi alla var styrda av 'Viljan'? The Force?”
”Ja, han ja. Har tänkt på hans snack en hel del idag, reflekterat mellan kunder. Det är ball att se hur vissa med bestämda steg går rakt in i butiken och tar vad de vill ha, medans andra sölar runt, småtjabbar lite med allt och alla, och tycks njuta av att inte ha någon aning om vad de egentligen är ute efter.”
”Det låter som mig i mataffären.”
Schaman fortsatte:
”Det är ofta lätt att ryckas med de allvarliga, trots att man föredrar att vara glad och lättsam. När man haft några sånna på raken i kassan, börjar man känna sig smått stressad över skit man egentligen inte bryr sig om. Oviktigt blir viktigt, helt utan någon anledning.”
”De försöker väl bara hålla tider. Vissa tycker sånt är viktigt. Ja, kanske inte du då...” pikade Kungen med ett leende.
”Stick! Klar jag försöker. Och jag har faktiskt blivit mycket bättre på det.”
”yeye, säkert. Men vad ville du säga? Att vilja är något negativt?”
”Inte alls, men vi måste ju Vilja ta in Nuet, i bästa möjliga form, annars så ränner vi ju bara runt som maskiner: tråkiga, gråa och livlösa. Lever utan att leva. Läste en ball grejj på nätet i morse, måste gräva fram det...”
”...it doesn't feel ordinary matter, it doesn't even feel itself. And when the two lumps of dark matter smashed into eachother, they didn't even notice, they just passed straight through...”
”Här är det! 'MÄNNISKAN. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt!' Sug på den du!”
”Men du, seriöst, hur många tror du det är som inte vill njuta av och i nuet?”
”Tycker de borde ta och berätta det för sina ansikten...”
Plötsligt reste sig Kungen upp, och gick och hämtade en bok.
”...cosmic disasters halfway across the universe have proved that dark matter is out there, and unlike anything we know- Invisible, intangible, almost like a ghost...”
”Lyssna på det här! Det handlar om en gammal greks lära: 'Han kallar den värld vi upplever med våra sinnen för sinnevärlden. Men i den sanna verkligheten finns idévärlden med det sannas, det rättas, det skönas och det godas idé. Människan är en blandning, kroppen tillhör sinnevärlden och själen idévärlden. Själen är odödlig och består av förnuft, mod och begär. Dessa egenskaper finns i hjärnan, hjärtat och underlivet.' Man undrar ju hur de hamnade där...”
”Jag undrar i vilken ålder viljan standardiseras.” Schaman hade en drömmande min, som gjorde det svårt att avgöra om han egentligen lyssnat på det Kungen precis läst upp.
”Vad menar du?”
”Ja, du vet småbarn- de kan göra fullständigt onödiga saker med sånn övertygelse och vilja, bara för sakens skull.”
”Typ som kasta ut alla saker man hittar i kökslådorna på golvet? Eller att se hur mycket prylar man kan spola ner i toaletten? Eller skrika hejdlöst, just for the heck of it?”
”Ja!” Schaman tycktes knappt ha hört Kungens inflikande, utan enbart noterat att tonen var medhållande. ”Vuxna har så tråkiga, förnuftiga saker för sig. Som om allt de gjorde genuint spelade någon roll.”
”Men om nu tysken hade rätt, om vi fylls upp av viljor hela tiden, som styr vårt beteende och vårt agerande, då är det väl logiskt att vi med tiden enbart eftersträvar de viljor som vi tror gynnar oss.”
”Ja! Undrar när vi väljer vilka dessa är....” Schaman lämnade en paus, men det var uppenbart att han själv tänkte besvara sin fråga. ”...det sker säkert i tonåren, när man är som mest hormonstinn och förvirrad. Sen uppdateras kanske detaljer, men det vore rätt typiskt människor att standardisera sitt liv när de är som mest förvirrade. Majoriteten av människor agerar endast nyttigt under tvång.”
Kungen svarade med att fortsätta läsa ur boken:
”'Människan ska sträva efter det rätta genom att visa vishet, tapperhet och måttlighet.'”
”...we can't see it, we can't touch it, but it's everywhere! Billions of dark matter particles pass through our bodies every second...”
I talk to God as much as I talk to Satan 'cause
I want to hear both sides
Does that make me cynical?
There are no miracles
And this is no miraculous life
We walk into the tide
Well I look up to god but I see trouble 'cause this ain't a miracle
I just want to take my chance to live through a miracle
When the see-saw snaps and splinters your hand
don't come crying to me,
I'll only see your good side
And believe it's a miracle
A miracle
I slap the water and watch
The fish dance to the ripples of us
We're just stubborn duds
Blinking eyes encased in rust
This ain't a miracle
This ain't a miracle
fredag 15 juli 2011
Cancer
Oh - stop
With your feet in the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse
But there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind
Where is my mind
Where is my mind
Way out in the water
See it swimmin'
”Den tittade på mig. Den tittade rakt på mig” Schamanens röst var låg, viskandes. Kvinnan satte sig upp i bäddsoffan och tittade på Schamanen. Han rörde sig långsamt, tyst, från trappan mot deras sovplats.
”Amor, vem va? Qien?” något nyvaken försökte Kvinnan greppa varför hennes partner såg stillsamt skärrad ut.
”Glimten? Ögat? Ljuset? Jag vet inte vad jag ska kalla det, faktum är att jag vet inte vad jag såg och vad jag ska tro om det. Men vad jag VET är att den, det, stirrade rakt på mig, det kände jag, rätt in i ryggmärgen..” efter en lång paus och en lång kram fortsatte konversationen med frågor följda av undrande svar.
Nästa morgon återgavs vad som sagts kvällen innan, denna gång i sommarsolens ljus som flödade in genom den stora fönsterrutan vid frukostbordet. Samma ord, mer eller mindre, presenterade i ett helt annat scenario förändrade helt ordens tyngd. Uppblandade med glada barnarop, musik från vardagsrummet, doften av nybryggt kaffe, nybakta bullar och vänskapens varma ansikten blev orden en del av en helt annan helhet, och blev behandlade därefter. Saken pratades igenom och det konstaterades att om familjen Gourmand själv fått välja grannar, hade de troligtvis valt några andra. ”Men här finns plats för oss alla.”
Ignoti nulla cupido
I Nördarp bubblade en mobiltelefon till i ljuset från Tvn. Det var mitt i natten, en tid då de flesta sover tungt, en tid då flest föds och dör, idéer och människor utan urskiljning. En arm famlade sömnigt och greppade telefonen.
”Yo bro! Vaken? Har svårt å sova, såg nått häromnatten jag ente kan sluta tänka på..”
”alltid vaken ;-)” Kungen ansåg att små meddelandens största styrka var att vara just små, men han var inte säker på att Schamanen förstått det än.
”vet ente vad jag ska säj, såg något som såg mig och som på nått sätt fortfarande känns som om det tittar på mig”
”paranoid på nattkvisten? Drakar å demoner i Stillhult? :-)”
”egentligen är jag ok med att något tittar på mig, de e ingen truman show-grejj. Undrar väl mest om det alltid tittat på mig”
”'I always feel like somebody's watching mee..' R.I.P. M.J.”
”t.ex. cd dvd jfk m.m. OD on OJ- big problem in the '90s, brotha”
”ja tror du klarar dig. Sov gott mannen. Ring om du behöver.”
”tack mannen. Dröm gött!”
Små meddelanden banaliserar stora händelser. Nattens närvaro gör vardagens verklighet frånvarande. Och sommaren hade en tendens att begrava saker mer än vintern. I en tid då människor definierades mer av deras relationer och fritidsintressen än av deras jobb, blev semestern en minnesmässig vintertid. Hungern att samla identitetsdefinierande stunder skapade ett stort snötäcke av vackra stunder, var och en med sin egen magi och storslagenhet. Med stort fokus på närvaro i nuet i varje aktivitet och ögonblick, tonades ovanliga händelser ner och glömdes bort i minnenas röriga arkiv. I en jakt på att göra varje stund magisk, blev varje förgången stund temporärt onödig. Det som begravdes i sommarminnenas snö, kom tillbaka i höstens och eftertankens tö. Den väsentliga skillnaden mellan att gömma eller glömma något på sommaren i förhållande till vintern, är att på sommaren gror saker, okontrollerat och passionerat, utan en tanke på vad denna tillväxt ska leda till.
And for the million hours that we were
Well I'll smile and remember it all
Then I'll turn and go
While story's completed mine is a long way from done
Well I'm on a champagne high
Where will I be when I stop wondering why
On a champagne high
I'd toast to the future but that'd be a lie
On a champagne high, high
With your feet in the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse
But there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind
Where is my mind
Where is my mind
Way out in the water
See it swimmin'
”Den tittade på mig. Den tittade rakt på mig” Schamanens röst var låg, viskandes. Kvinnan satte sig upp i bäddsoffan och tittade på Schamanen. Han rörde sig långsamt, tyst, från trappan mot deras sovplats.
”Amor, vem va? Qien?” något nyvaken försökte Kvinnan greppa varför hennes partner såg stillsamt skärrad ut.
”Glimten? Ögat? Ljuset? Jag vet inte vad jag ska kalla det, faktum är att jag vet inte vad jag såg och vad jag ska tro om det. Men vad jag VET är att den, det, stirrade rakt på mig, det kände jag, rätt in i ryggmärgen..” efter en lång paus och en lång kram fortsatte konversationen med frågor följda av undrande svar.
Nästa morgon återgavs vad som sagts kvällen innan, denna gång i sommarsolens ljus som flödade in genom den stora fönsterrutan vid frukostbordet. Samma ord, mer eller mindre, presenterade i ett helt annat scenario förändrade helt ordens tyngd. Uppblandade med glada barnarop, musik från vardagsrummet, doften av nybryggt kaffe, nybakta bullar och vänskapens varma ansikten blev orden en del av en helt annan helhet, och blev behandlade därefter. Saken pratades igenom och det konstaterades att om familjen Gourmand själv fått välja grannar, hade de troligtvis valt några andra. ”Men här finns plats för oss alla.”
Ignoti nulla cupido
I Nördarp bubblade en mobiltelefon till i ljuset från Tvn. Det var mitt i natten, en tid då de flesta sover tungt, en tid då flest föds och dör, idéer och människor utan urskiljning. En arm famlade sömnigt och greppade telefonen.
”Yo bro! Vaken? Har svårt å sova, såg nått häromnatten jag ente kan sluta tänka på..”
”alltid vaken ;-)” Kungen ansåg att små meddelandens största styrka var att vara just små, men han var inte säker på att Schamanen förstått det än.
”vet ente vad jag ska säj, såg något som såg mig och som på nått sätt fortfarande känns som om det tittar på mig”
”paranoid på nattkvisten? Drakar å demoner i Stillhult? :-)”
”egentligen är jag ok med att något tittar på mig, de e ingen truman show-grejj. Undrar väl mest om det alltid tittat på mig”
”'I always feel like somebody's watching mee..' R.I.P. M.J.”
”t.ex. cd dvd jfk m.m. OD on OJ- big problem in the '90s, brotha”
”ja tror du klarar dig. Sov gott mannen. Ring om du behöver.”
”tack mannen. Dröm gött!”
Små meddelanden banaliserar stora händelser. Nattens närvaro gör vardagens verklighet frånvarande. Och sommaren hade en tendens att begrava saker mer än vintern. I en tid då människor definierades mer av deras relationer och fritidsintressen än av deras jobb, blev semestern en minnesmässig vintertid. Hungern att samla identitetsdefinierande stunder skapade ett stort snötäcke av vackra stunder, var och en med sin egen magi och storslagenhet. Med stort fokus på närvaro i nuet i varje aktivitet och ögonblick, tonades ovanliga händelser ner och glömdes bort i minnenas röriga arkiv. I en jakt på att göra varje stund magisk, blev varje förgången stund temporärt onödig. Det som begravdes i sommarminnenas snö, kom tillbaka i höstens och eftertankens tö. Den väsentliga skillnaden mellan att gömma eller glömma något på sommaren i förhållande till vintern, är att på sommaren gror saker, okontrollerat och passionerat, utan en tanke på vad denna tillväxt ska leda till.
And for the million hours that we were
Well I'll smile and remember it all
Then I'll turn and go
While story's completed mine is a long way from done
Well I'm on a champagne high
Where will I be when I stop wondering why
On a champagne high
I'd toast to the future but that'd be a lie
On a champagne high, high
onsdag 15 juni 2011
Gemini
Fide, sed cui, vide
Till: Gourmand
Ämne: Biljett bokad!
Yo Bro!
Det flummigaste hände mig inatt. Plötsligt, från ingenstans gled jag ur sömnen och raka vägen in på nätet och bokade en biljett till dig. Det bara kändes så rätt. Jag hoppas det funkar, vi har ju ändå snackat om att jag skulle komma, även om vi inte satt något datum.
Så Najjs! Upp till Stillhults skogar, till trädgårdspill, barnpassande, gemensam morgonkaffe och oerhört musiknördande. Ska bli så sjukt mysigt.
Måste också erkänna att jag är en smula nyfiken på vad som hänt med er snurriga granne. Sist jag hörde något tog hon en vända på psyket, men hon e väl tillbaka nu?
Hursom,
Vi Ses Imorgon :D
Må Väl Broder!
/Schaman
Till: Schaman
Ämne: Sommaren är Resans högtid.
Tjena!
En konstig sak hände mig inatt. Jag vaknade av att det kändes ljust, fast det inte var det. Jag gick in i köket, för att inte väcka tjejen, och satte igång datorn. Sen gick jag raka vägen in på olika reseförmedlingars hemsidor och började leta. Efter vad vet jag inte, men det kändes som att jag skulle någonstans. Det var väldigt frustrerande att inte veta vart.
Du är rastlös av dig, så jag tänkte att Vi kanske skulle åka någonstans! Vad har du för planer framöver? Ska vi bege oss norröver tillsammans?
Detta kanske låter konstigt, men jag kände verkligen en oerhört stark känsla av att jag var tvungen att bege mig någonstans. Vet inte varför jag skriver detta här, men vi känner ju varandra, och jag måste tilllägga att det som hände inatt kändes mer som ett Kall än ett sug. Liknande har hänt mig förr, men då har det varit för livsavgörande beslut, inte bara för att komma bort en liten stund.
Tack för senast! Det var mysigt. Ska hälsa så gott från min kära Konstnär, hon vaknade precis och har börjat plocka fram frukost. Detta är Livet..
Vi hörs!
/Ninja
I could sleep
I could sleep
I could sleep
I could sleep
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
My house...
Det var den typen av sommarförmiddag då alla som jobbar på kontor börjar fundera över varför de inte valde sämre betalda jobb, som hade gett dem möjlighet att jobba utomhus. Musiken ljudade från högtalarna lite högre än vanligt, och speglade sommarkänslan på kontoret. Vanligtvis spelade man här bara musik i smyg, men sedan några veckor tillbaka började den bli ett fast inslag. Till en början hade musiken ökat folks arbetsmoral, och försäljningen hade ökat. Nu var det tveksamt om så var fallet. Folk var mer disträ än för bara några månader sedan. Alla diskuterade och reflekterade mer över vad som hände utanför kontoret än dagens betalda göromål. En mobiltelefonringde, och besvarades med tystnad:
”Yo bro!” Kungens stämma var fylld av ovanligt mycket energi för att komma från honom.
”Waddup dawg?” Glidarn välkomnade varmt detta naturliga jobbavbrott. Även om de andra på jobbet skulle titta snett på honom om han inte åtminstone låtsades jobba, valde han att markerande luta stolen tillbaka och ägna sin tid åt en broder. Han fick ändå inget gjort.
”Har du värmt upp Strebersta' åt mig?”
”Men de e väl kla't ja ha!”
”De e najjs. För jag har bokat biljett!”
”Fan va najjs! Nä' kommä ni då?”
”Tja, Schamanen kommer senare, han fick nått passionerat flipp inatt, snodde mitt bankkort och bokade biljett till Stillhult. Men jag kommer på måndag.”
”Haha, jasså? Snodde han ditt kott? Va'fö' gjorde han det, han ha' väl ett eget?”
”Inget som man kan handla på nätet med. Otroligt egentligen, med tanke på vilken stor fän han är av virituell verksamhet. Fråga honom om likheterna mellan Carl Jungs kollektiva undermedvetna och sökfunktionerna på internet...”
”Vadådå, att det blir mest porr i slutändan om man surfar runt för länge?”
”Njae, det är något i stil med att vi alla sänder ut förfrågningar i det undermedvetna, och får tillbaka inte det bästa, men det senaste och nyligen mest uppmärksammade..”
”..eller det som någon betalt för att lägga i topp på google..” Glidarn kände ett behov av att nämna något som kunde relateras vagt till jobb. Hans kolleger hade börjat kasta omotiverat seriösa blickar på honom.
”..ja, kanske det ja, och de sidor som har flest tänkbara porr- och skvallerrelaterade sökord. Äsch, ja vet ente, fråga Schamanen när han kommer, och du kommer inte få tyst på honom förrän du gett honom en hof.”
”Haha! Aah, kan tänka mig det. Men det kan man ju fö'stå. Finns inget som får en att varva ner som en go bäsch!”
”Nä. Jag misstänker att det kommer stå några sånna i din kyl när du kommer hem på tisda, förutsatt att du hämtat mig på stationen måndakväll.”
”Nuff said!”
It's often safer to be in chains than to be free
”Shit, det känns inte som ett halvår sedan jag var här. Men när jag ser allt som hänt med hus, barn och trädgård undrar jag om inte längre tid har passerat.” Schamanen tog en slurk kaffe och vickade på överläppen så snusen skulle lägga sig rätt. Gourmanden gjorde exakt samma miniritual, fast i omvänd ordning, innan han svarade sävligt:
”Aoh. Saker och ting händer. Kanske mest tack vare min underbara fru. Eller jau, hon får mig att göra saker. Det är skönt. Det är väldigt tillfredsställande att göra något som man kan ta på i efterhand.”
”..som till exempel att få hus, barn och trädgård att gro som man vill?”
”Aoh, precis.”
”Hade det inte varit för att det var just du som sa det, hade jag tagit det som en pik.”
”Hur menar du då?”
”Jag har på senare år blivit smärtsamt medveten om idéers oduglighet om inte de manifesteras. Det svider i min slackersjäl att säga det, men jag börjar bli trött på att bara bolla idéer och nätverka, även om det onekligen är det jag är bäst på.”
”Tror inte du behöver oroa dig. Jag menar, du har en go tjej med dig denna gången. Det brukar sätta fart på saker. Vart tog våra töser vägen förresten?”
”De sitter går runt i trädgården med ungarna.”
”Jahapp.”
Köket blev tyst, men gemenskapen var ändå märkbart behaglig.
”Förresten, jag måste berätta en konstig grejj” utbrast plötsligt Gourmanden.
”Förtälj, förtälj!”
”Samma natt som du bokade biljetterna hit, vaknade jag av konstiga knakande läten. Jag gick upp och tittade till ungarna, sen gick jag ut i trädgården. Då såg jag granntösen stå på taket sitt och utföra tai-chi-liknande rörelser.”
”o-kej? Har ni pratat nått med henne sen hon kom tillbaka från psyket? Hur länge var hon där förresten?”
”Hehe, ja det är en tragisk historia i sig. Stillhult kommun har inga pengar investerade i psyket, så hon kom hem rätt kvickt, dragandes på en mager grabb som ser ut som en anaorektisk svartrockare. De brukar gå promenader i skogen, så som hon tidigare gjorde med sin mor, fast numera utan rullstolen. Jag hälsade på grabben när han spikade upp en namnskyllt på brevlådan. 'Puritans' stod det på den. Han hälsade inte tillbaka, men gav mig en skum intensiv blick som fick håret på armen att resa sig.”
”Ajdå. Aja, med tanke på vad som har hänt är det nog bra att hon har någon att ty sig till.”
”Kanske. Förhoppningsvis balanserar de varandra. De är båda lika konstiga.”
På natten vaknade Schamanen av något som lät som ett åskmuller, men tystare och snärtigare. Han smög försiktigt upp för trappan från källaren. Mumlande läten kom utifrån. Efter historien som Gourmanden berättat tidigare kände Schamanen sig manad att gå ut. Väl där såg han två skepnader på grannhusets tak, den ena dansande, klädd i vitt, den andra talande, klädd i svart. Mitt emellan dem tyckte han sig skymta en ljusglimt som då och då intensifierades i styrka. Schamanen försökte urskilja vad den svartklädde skepnaden sa. Till en början lät det som ett språk han aldrig hört förr, men efter ett tag kunde han urskilja en mening:
”Oh mäktiga Ishkur, kom vägled oss, tala till oss, visa världen din styrka..”
I’m lookin’ to the sky to save me
Lookin’ for a sign of life
Lookin’ for somethin’ to help me burn out bright
I’m lookin’ for a complication
Lookin’ ‘cause I’m tired of tryin’
Make my way back home when I learn to fly high
Till: Gourmand
Ämne: Biljett bokad!
Yo Bro!
Det flummigaste hände mig inatt. Plötsligt, från ingenstans gled jag ur sömnen och raka vägen in på nätet och bokade en biljett till dig. Det bara kändes så rätt. Jag hoppas det funkar, vi har ju ändå snackat om att jag skulle komma, även om vi inte satt något datum.
Så Najjs! Upp till Stillhults skogar, till trädgårdspill, barnpassande, gemensam morgonkaffe och oerhört musiknördande. Ska bli så sjukt mysigt.
Måste också erkänna att jag är en smula nyfiken på vad som hänt med er snurriga granne. Sist jag hörde något tog hon en vända på psyket, men hon e väl tillbaka nu?
Hursom,
Vi Ses Imorgon :D
Må Väl Broder!
/Schaman
Till: Schaman
Ämne: Sommaren är Resans högtid.
Tjena!
En konstig sak hände mig inatt. Jag vaknade av att det kändes ljust, fast det inte var det. Jag gick in i köket, för att inte väcka tjejen, och satte igång datorn. Sen gick jag raka vägen in på olika reseförmedlingars hemsidor och började leta. Efter vad vet jag inte, men det kändes som att jag skulle någonstans. Det var väldigt frustrerande att inte veta vart.
Du är rastlös av dig, så jag tänkte att Vi kanske skulle åka någonstans! Vad har du för planer framöver? Ska vi bege oss norröver tillsammans?
Detta kanske låter konstigt, men jag kände verkligen en oerhört stark känsla av att jag var tvungen att bege mig någonstans. Vet inte varför jag skriver detta här, men vi känner ju varandra, och jag måste tilllägga att det som hände inatt kändes mer som ett Kall än ett sug. Liknande har hänt mig förr, men då har det varit för livsavgörande beslut, inte bara för att komma bort en liten stund.
Tack för senast! Det var mysigt. Ska hälsa så gott från min kära Konstnär, hon vaknade precis och har börjat plocka fram frukost. Detta är Livet..
Vi hörs!
/Ninja
I could sleep
I could sleep
I could sleep
I could sleep
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
My house...
Det var den typen av sommarförmiddag då alla som jobbar på kontor börjar fundera över varför de inte valde sämre betalda jobb, som hade gett dem möjlighet att jobba utomhus. Musiken ljudade från högtalarna lite högre än vanligt, och speglade sommarkänslan på kontoret. Vanligtvis spelade man här bara musik i smyg, men sedan några veckor tillbaka började den bli ett fast inslag. Till en början hade musiken ökat folks arbetsmoral, och försäljningen hade ökat. Nu var det tveksamt om så var fallet. Folk var mer disträ än för bara några månader sedan. Alla diskuterade och reflekterade mer över vad som hände utanför kontoret än dagens betalda göromål. En mobiltelefonringde, och besvarades med tystnad:
”Yo bro!” Kungens stämma var fylld av ovanligt mycket energi för att komma från honom.
”Waddup dawg?” Glidarn välkomnade varmt detta naturliga jobbavbrott. Även om de andra på jobbet skulle titta snett på honom om han inte åtminstone låtsades jobba, valde han att markerande luta stolen tillbaka och ägna sin tid åt en broder. Han fick ändå inget gjort.
”Har du värmt upp Strebersta' åt mig?”
”Men de e väl kla't ja ha!”
”De e najjs. För jag har bokat biljett!”
”Fan va najjs! Nä' kommä ni då?”
”Tja, Schamanen kommer senare, han fick nått passionerat flipp inatt, snodde mitt bankkort och bokade biljett till Stillhult. Men jag kommer på måndag.”
”Haha, jasså? Snodde han ditt kott? Va'fö' gjorde han det, han ha' väl ett eget?”
”Inget som man kan handla på nätet med. Otroligt egentligen, med tanke på vilken stor fän han är av virituell verksamhet. Fråga honom om likheterna mellan Carl Jungs kollektiva undermedvetna och sökfunktionerna på internet...”
”Vadådå, att det blir mest porr i slutändan om man surfar runt för länge?”
”Njae, det är något i stil med att vi alla sänder ut förfrågningar i det undermedvetna, och får tillbaka inte det bästa, men det senaste och nyligen mest uppmärksammade..”
”..eller det som någon betalt för att lägga i topp på google..” Glidarn kände ett behov av att nämna något som kunde relateras vagt till jobb. Hans kolleger hade börjat kasta omotiverat seriösa blickar på honom.
”..ja, kanske det ja, och de sidor som har flest tänkbara porr- och skvallerrelaterade sökord. Äsch, ja vet ente, fråga Schamanen när han kommer, och du kommer inte få tyst på honom förrän du gett honom en hof.”
”Haha! Aah, kan tänka mig det. Men det kan man ju fö'stå. Finns inget som får en att varva ner som en go bäsch!”
”Nä. Jag misstänker att det kommer stå några sånna i din kyl när du kommer hem på tisda, förutsatt att du hämtat mig på stationen måndakväll.”
”Nuff said!”
It's often safer to be in chains than to be free
”Shit, det känns inte som ett halvår sedan jag var här. Men när jag ser allt som hänt med hus, barn och trädgård undrar jag om inte längre tid har passerat.” Schamanen tog en slurk kaffe och vickade på överläppen så snusen skulle lägga sig rätt. Gourmanden gjorde exakt samma miniritual, fast i omvänd ordning, innan han svarade sävligt:
”Aoh. Saker och ting händer. Kanske mest tack vare min underbara fru. Eller jau, hon får mig att göra saker. Det är skönt. Det är väldigt tillfredsställande att göra något som man kan ta på i efterhand.”
”..som till exempel att få hus, barn och trädgård att gro som man vill?”
”Aoh, precis.”
”Hade det inte varit för att det var just du som sa det, hade jag tagit det som en pik.”
”Hur menar du då?”
”Jag har på senare år blivit smärtsamt medveten om idéers oduglighet om inte de manifesteras. Det svider i min slackersjäl att säga det, men jag börjar bli trött på att bara bolla idéer och nätverka, även om det onekligen är det jag är bäst på.”
”Tror inte du behöver oroa dig. Jag menar, du har en go tjej med dig denna gången. Det brukar sätta fart på saker. Vart tog våra töser vägen förresten?”
”De sitter går runt i trädgården med ungarna.”
”Jahapp.”
Köket blev tyst, men gemenskapen var ändå märkbart behaglig.
”Förresten, jag måste berätta en konstig grejj” utbrast plötsligt Gourmanden.
”Förtälj, förtälj!”
”Samma natt som du bokade biljetterna hit, vaknade jag av konstiga knakande läten. Jag gick upp och tittade till ungarna, sen gick jag ut i trädgården. Då såg jag granntösen stå på taket sitt och utföra tai-chi-liknande rörelser.”
”o-kej? Har ni pratat nått med henne sen hon kom tillbaka från psyket? Hur länge var hon där förresten?”
”Hehe, ja det är en tragisk historia i sig. Stillhult kommun har inga pengar investerade i psyket, så hon kom hem rätt kvickt, dragandes på en mager grabb som ser ut som en anaorektisk svartrockare. De brukar gå promenader i skogen, så som hon tidigare gjorde med sin mor, fast numera utan rullstolen. Jag hälsade på grabben när han spikade upp en namnskyllt på brevlådan. 'Puritans' stod det på den. Han hälsade inte tillbaka, men gav mig en skum intensiv blick som fick håret på armen att resa sig.”
”Ajdå. Aja, med tanke på vad som har hänt är det nog bra att hon har någon att ty sig till.”
”Kanske. Förhoppningsvis balanserar de varandra. De är båda lika konstiga.”
På natten vaknade Schamanen av något som lät som ett åskmuller, men tystare och snärtigare. Han smög försiktigt upp för trappan från källaren. Mumlande läten kom utifrån. Efter historien som Gourmanden berättat tidigare kände Schamanen sig manad att gå ut. Väl där såg han två skepnader på grannhusets tak, den ena dansande, klädd i vitt, den andra talande, klädd i svart. Mitt emellan dem tyckte han sig skymta en ljusglimt som då och då intensifierades i styrka. Schamanen försökte urskilja vad den svartklädde skepnaden sa. Till en början lät det som ett språk han aldrig hört förr, men efter ett tag kunde han urskilja en mening:
”Oh mäktiga Ishkur, kom vägled oss, tala till oss, visa världen din styrka..”
I’m lookin’ to the sky to save me
Lookin’ for a sign of life
Lookin’ for somethin’ to help me burn out bright
I’m lookin’ for a complication
Lookin’ ‘cause I’m tired of tryin’
Make my way back home when I learn to fly high
lördag 14 maj 2011
Taurus
On and on, to the break of dawn
Now, let me introduce myself, I'm Ad Rock
No matter what you order from I got it in stock
We doin our thing, well we got it on lock
Gonna pop off the lip with the old non-stop
So take it from me now I'm gonna give it all I got
I'll take a licking, still tick tick tock
Smoked salmon, ate old school lox
A zooted buddha baby and I buy gray socks
Tvn var inställd på något bra att ignorera, Kungen och Schamanen låg utsträckta på varsin soffa, och det var uppenbart att de skulle slockna i dessa positioner. Det praktiska med att ha soffor uppställda i en rät vinkel var att man kunde välja hur mycket och när man ville se varandra. Ögonkontakt användes enbart för förstärkande effekt, om någon tyckte att den andra sade något vist, och om någon skulle råka säga ”skål”.
”Var sitter själen?” Kungens fråga var som rykt ur det blå, men ställd med en ärlig och vardaglig ton.
”Tja, det beros på..” Schamanen hänvisade ofta till flera källor samtidigt, dels för att slippa ha fel, och dels för att visa på att han minsann hade läst ett och annat. ”..i hjärnan finns två av allt, förutom tallkottkörteln, även känd som epifysen, som är som mest aktiv när man drömmer. Den sänder då ut en drog, DMT, som är starkt psykadelisk. Den skulle kunna vara som en mottagare/sändare av själ. I kroppen har vi också två av det mesta, förutom hjärtat, och eftersom alla tycks mässa 'följ ditt hjärta' är det också en trovärdig plats. För att svara på en sånn fråga måste man först ge sin definition av själ.”
”Kom igen, det är jag som frågar, klockan är halv två på morgonen och vi båda halvsover. Ge mig inga allmänna halvsanningar, ge mig din sanning!” Kungen var ute efter något konkret att bygga ett samtal på, ett samtal passande för insomning.
”åkejj, eftersom jag tror och har byggt vidare på tidigare Schamaners tro på en kollektiv själ, ser jag den upplysta delen av oss som luft, som en spirituell gas. Sett ur den synvinkeln andas vi alla in och ut själ, och det skulle förklara varför rätt andning spelar sånn stor roll vid meditation. Liksom syret går in genom lungorna och görs om till flytande form, i blodet, för att sedan användas vid byggandet av fastare delar, såsom muskler, fångar vi alla upp mer eller mindre själ, flyter genom livet, och väljer var vi vill lägga vår tid och uppmärksamhet för att bygga något mera påtagligt.”
”Ah, du tänker som i kemi, att själ kan vara fast, flytande eller i gasform. Men om du nu föredrar det sättet att se på saken, varför snurrade du då först om psykadeliska droger i hjärnan?”
Schamanen lyfte lite på sig och gav Kungen en något missnöjd blick, som vittnade om att han var påväg in på mindre känt territorium. ”Jag håller på och lära mig ett nytt sätt att se på saken, en metafysisk skola som påstår att drömvärlden är den riktiga världen som vår värld i sin tur utgår ifrån. Eftersom dimensioner som tid och plats flyter samman i drömmar, anser anhängare av denna tron att drömvärlden är verkligare. De som kan kontrollera sina drömmar rätt kan därmed lättare förändra denna världen. I drömmar finns inga gränser, och det tar ingen tid att uppnå saker. Drömmar är på det sättet mer multidimensionella, vilket kvantfysiker också anser om vår värld. Det vi ser och upplever är så otroligt litet i förhållande till allt som i själva verket pågår omkring oss.”
”Men ok, om vi återgår till din fast-flytande-gas-själ, menar du då att alla väljer en som de håller sig till? Att vilken typ av själ man har är en personlighetsfråga?” Kungen var förvånansvärt ivrig på nattkvisten.
”Nja, jag tror att vår själ manifesteras hela tiden i våra handlingar. Om jag snickrar en stol lägger jag min själ i den, och min själ får därmed fast form. Mitt sätt att leva däremot är mer flytande, min själ rinner liksom vattnet genom livets dal. Gasformen är den mest intressanta dock, eftersom den är gränslös. Jag tror det många tror är spöken är tidlösa själar som fastnat i vissa banor, och folk med liknande tankebanor uppfattar dem.” Schamanen var nöjd över att åter vara på hemmaplan. ”Då får det också mer innebörd 'att lägga sin själ i sitt arbete', eftersom en passionerad handling ofta har mer själ än en plikttrogen.”
”Men vadå, om själen var i gasform borde den vara totalt fri, kunna flyta varsomhelst, uppfatta och påverka vadsomhelst också.”
”Vem säger att den inte kan det?”
”Jag säger att den inte kan det! Isåfall hade mitt liv sett betydligt annorlunda ut..”
”Hade det? Har du inte allt du vill ha här och nu? Givetvis drömmer vi ibland om lyxbilar, makt och pengar, men vår själ ligger mer i våra känslor. Bra känslor, passionerade känslor är de skapande känslorna, de som manifesterar det som blir våra liv. Har inte du precis det du passionerat strävat efter?”
”Jo, kanske, om du ser det så..” Kungen var inte helt nöjd med att bli satt under luppen. ”..men du då- varför har du då typ inget? Asså, inte så, men du har ju alltid stolt framhävt att du är minimalist.”
”Det du äger kommer i slutändan äga dig. I min hunger för kunskap och erfarenheter har jag valt att inte binda min själ, att försöka vara så flytande eller gasig som möjligt.”
”Och ändå fiser du som en tös! Jag tror din själ är gay.”
”Det skulle onekligen förklara ett och annat. Undantaget min hunger för kvinnor..” Schamanen försökte vinna några billiga machopoäng efter att hans liv påtagligt hade synats. Att titulera sig själv som minimalist var hans favoritursäkt till varför han misslyckats rota sig bekvämt på en plats, i en tillvaro han trivdes i.
”Hunger för kvinnor. Töh! Förnekelse är en försvarsmekanism. Hursom! Det där med dimensioner, snacka lite mer om det!” Kungen visste att han kunde komma undan med vad som helst, så länge han regelbundet utlöste verbala tirader hos Schamanen.
”Tja, det våra sinnen uppfattar är en minutiöst liten del av allt som egentligen pågår. I vissa kulturer ansåg man att schizofrena var de upplysta, eftersom de såg, kände och uppfattade saker som alla andra missade. Så snart man fann ett barn med 'gåvan' schizofreni, sattes barnet som lärling till stammens schaman, som i sin tur också var schizofren. Inte nog med det, de tryckte i sig en massa knark också! Psykadeliska svampar, kaktusar, örter, teer och allt sånt som vi i dagens samhälle anser kan utlösa schizofreni och annan psykisk ohälsa.”
”Jaha. Och det funka bra?”
”Uppenbarligen. Det måste ju funnits någon orsak till att de fortsatte göra det. Schamaner hade aldrig sista ordet i vad en stam skulle göra och vart det skulle bege sig, men deras åsikter och visioner fick ofta leda stammen som helhet till nästa plats, både fysiskt och mentalt.”
”Så de schizofrena klappade takten som alla de mentalt friska skulle dansa till?”
”Så skulle man kunna säga.” Efter Schamanens kommentar uppstod tystnad, och Tvn gjorde sig påmind.
”Goodnight Earl.”
”Goodnight Randy.”
I am a new day rising
I'm a brand new sky
to hang the stars upon tonight
I am a little divided
do I stay or run away
and leave it all behind?
it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again
Now, let me introduce myself, I'm Ad Rock
No matter what you order from I got it in stock
We doin our thing, well we got it on lock
Gonna pop off the lip with the old non-stop
So take it from me now I'm gonna give it all I got
I'll take a licking, still tick tick tock
Smoked salmon, ate old school lox
A zooted buddha baby and I buy gray socks
Tvn var inställd på något bra att ignorera, Kungen och Schamanen låg utsträckta på varsin soffa, och det var uppenbart att de skulle slockna i dessa positioner. Det praktiska med att ha soffor uppställda i en rät vinkel var att man kunde välja hur mycket och när man ville se varandra. Ögonkontakt användes enbart för förstärkande effekt, om någon tyckte att den andra sade något vist, och om någon skulle råka säga ”skål”.
”Var sitter själen?” Kungens fråga var som rykt ur det blå, men ställd med en ärlig och vardaglig ton.
”Tja, det beros på..” Schamanen hänvisade ofta till flera källor samtidigt, dels för att slippa ha fel, och dels för att visa på att han minsann hade läst ett och annat. ”..i hjärnan finns två av allt, förutom tallkottkörteln, även känd som epifysen, som är som mest aktiv när man drömmer. Den sänder då ut en drog, DMT, som är starkt psykadelisk. Den skulle kunna vara som en mottagare/sändare av själ. I kroppen har vi också två av det mesta, förutom hjärtat, och eftersom alla tycks mässa 'följ ditt hjärta' är det också en trovärdig plats. För att svara på en sånn fråga måste man först ge sin definition av själ.”
”Kom igen, det är jag som frågar, klockan är halv två på morgonen och vi båda halvsover. Ge mig inga allmänna halvsanningar, ge mig din sanning!” Kungen var ute efter något konkret att bygga ett samtal på, ett samtal passande för insomning.
”åkejj, eftersom jag tror och har byggt vidare på tidigare Schamaners tro på en kollektiv själ, ser jag den upplysta delen av oss som luft, som en spirituell gas. Sett ur den synvinkeln andas vi alla in och ut själ, och det skulle förklara varför rätt andning spelar sånn stor roll vid meditation. Liksom syret går in genom lungorna och görs om till flytande form, i blodet, för att sedan användas vid byggandet av fastare delar, såsom muskler, fångar vi alla upp mer eller mindre själ, flyter genom livet, och väljer var vi vill lägga vår tid och uppmärksamhet för att bygga något mera påtagligt.”
”Ah, du tänker som i kemi, att själ kan vara fast, flytande eller i gasform. Men om du nu föredrar det sättet att se på saken, varför snurrade du då först om psykadeliska droger i hjärnan?”
Schamanen lyfte lite på sig och gav Kungen en något missnöjd blick, som vittnade om att han var påväg in på mindre känt territorium. ”Jag håller på och lära mig ett nytt sätt att se på saken, en metafysisk skola som påstår att drömvärlden är den riktiga världen som vår värld i sin tur utgår ifrån. Eftersom dimensioner som tid och plats flyter samman i drömmar, anser anhängare av denna tron att drömvärlden är verkligare. De som kan kontrollera sina drömmar rätt kan därmed lättare förändra denna världen. I drömmar finns inga gränser, och det tar ingen tid att uppnå saker. Drömmar är på det sättet mer multidimensionella, vilket kvantfysiker också anser om vår värld. Det vi ser och upplever är så otroligt litet i förhållande till allt som i själva verket pågår omkring oss.”
”Men ok, om vi återgår till din fast-flytande-gas-själ, menar du då att alla väljer en som de håller sig till? Att vilken typ av själ man har är en personlighetsfråga?” Kungen var förvånansvärt ivrig på nattkvisten.
”Nja, jag tror att vår själ manifesteras hela tiden i våra handlingar. Om jag snickrar en stol lägger jag min själ i den, och min själ får därmed fast form. Mitt sätt att leva däremot är mer flytande, min själ rinner liksom vattnet genom livets dal. Gasformen är den mest intressanta dock, eftersom den är gränslös. Jag tror det många tror är spöken är tidlösa själar som fastnat i vissa banor, och folk med liknande tankebanor uppfattar dem.” Schamanen var nöjd över att åter vara på hemmaplan. ”Då får det också mer innebörd 'att lägga sin själ i sitt arbete', eftersom en passionerad handling ofta har mer själ än en plikttrogen.”
”Men vadå, om själen var i gasform borde den vara totalt fri, kunna flyta varsomhelst, uppfatta och påverka vadsomhelst också.”
”Vem säger att den inte kan det?”
”Jag säger att den inte kan det! Isåfall hade mitt liv sett betydligt annorlunda ut..”
”Hade det? Har du inte allt du vill ha här och nu? Givetvis drömmer vi ibland om lyxbilar, makt och pengar, men vår själ ligger mer i våra känslor. Bra känslor, passionerade känslor är de skapande känslorna, de som manifesterar det som blir våra liv. Har inte du precis det du passionerat strävat efter?”
”Jo, kanske, om du ser det så..” Kungen var inte helt nöjd med att bli satt under luppen. ”..men du då- varför har du då typ inget? Asså, inte så, men du har ju alltid stolt framhävt att du är minimalist.”
”Det du äger kommer i slutändan äga dig. I min hunger för kunskap och erfarenheter har jag valt att inte binda min själ, att försöka vara så flytande eller gasig som möjligt.”
”Och ändå fiser du som en tös! Jag tror din själ är gay.”
”Det skulle onekligen förklara ett och annat. Undantaget min hunger för kvinnor..” Schamanen försökte vinna några billiga machopoäng efter att hans liv påtagligt hade synats. Att titulera sig själv som minimalist var hans favoritursäkt till varför han misslyckats rota sig bekvämt på en plats, i en tillvaro han trivdes i.
”Hunger för kvinnor. Töh! Förnekelse är en försvarsmekanism. Hursom! Det där med dimensioner, snacka lite mer om det!” Kungen visste att han kunde komma undan med vad som helst, så länge han regelbundet utlöste verbala tirader hos Schamanen.
”Tja, det våra sinnen uppfattar är en minutiöst liten del av allt som egentligen pågår. I vissa kulturer ansåg man att schizofrena var de upplysta, eftersom de såg, kände och uppfattade saker som alla andra missade. Så snart man fann ett barn med 'gåvan' schizofreni, sattes barnet som lärling till stammens schaman, som i sin tur också var schizofren. Inte nog med det, de tryckte i sig en massa knark också! Psykadeliska svampar, kaktusar, örter, teer och allt sånt som vi i dagens samhälle anser kan utlösa schizofreni och annan psykisk ohälsa.”
”Jaha. Och det funka bra?”
”Uppenbarligen. Det måste ju funnits någon orsak till att de fortsatte göra det. Schamaner hade aldrig sista ordet i vad en stam skulle göra och vart det skulle bege sig, men deras åsikter och visioner fick ofta leda stammen som helhet till nästa plats, både fysiskt och mentalt.”
”Så de schizofrena klappade takten som alla de mentalt friska skulle dansa till?”
”Så skulle man kunna säga.” Efter Schamanens kommentar uppstod tystnad, och Tvn gjorde sig påmind.
”Goodnight Earl.”
”Goodnight Randy.”
I am a new day rising
I'm a brand new sky
to hang the stars upon tonight
I am a little divided
do I stay or run away
and leave it all behind?
it's times like these you learn to live again
it's times like these you give and give again
it's times like these you learn to love again
it's times like these time and time again
torsdag 14 april 2011
Aries
>Has someone taken your faith?
Its real, the pain you feel
The life, the love you'd die to heal
The hope that starts the broken hearts
You trust, you must
Confess
”'Sanning' är ett begrepp jag reflekterat mycket över på sistone” sa Kungen, samtidigt som hans händer levde ett eget liv tillsammans med tv-spels kontrollen. ”Jag menar, det kan betyda så många olika saker, men samtidigt är det samma sak.” På TV skärmen exploderade zombiehuvuden till höger och vänster. Med sina ständigt begrundande grönbruna ögon och med munnen fundersamt format till ett streck, lutade Schaman sitt huvud och spände blicken i sin broder. Det fanns en stor styrka i den blicken. Schamans blick vittnade om en oändlig nyfikenhet på universum: att förstå all världens magi och koncept; att lära sig alla trollformler och att bruka dem på rätt sätt innan livet var slut.
”Hur menar du?”
”Jo, typ som , jag vet inte riktigt...” sa Kungen samtidigt som han lade in en snus under läppen. ”Som ett tuggummi kanske, den kan ändra form och så, men den är fortfarande ett tuggummi. 'ärlighet varar längst', heter det ju, och ärlighet ska ju representera någon form av sanning, men eftersom allas tolkning av vad som sker förändras hela tiden, gör ju ärligheten, och smaken det också... Äh! Jag vet inte riktigt va ja pratar om”
Schamanen skrattade gott, ”Och så tappar både sanning och tuggummi smaken efter ett tag, eller hur! Var det dit du tänkte komma eller?”
Ubi caritas et amor, Deus ibis est
Det var en helt vanlig tisdagskväll, och ännu en aprilstorm gled förbi Stillhult. Dessa stormar kunde störa infrastruktur på händelserika platser som Streberstad och Nördarp, men i Stillhult fungerade de mest som en påminnelse om att trädgårdssäsongen var på intåg. De högljudda stormarna som ofta dök upp framåt kvällen blåste med förändringens vindar, men fick folk att uppföra sig oförändrat, från vintern sett. Tvn var inställd på något avslappnande som alla i tyst överrenskommelse beslutat att aktivt ignorera. Det yngsta barnet andades tungt på mammas mage och alla övriga befann sig i ett slags meditativt mitt-emellan-sömn-och-vakenhet-stadie, inväntandes att klockan skulle berätta för dem att de var dags att stämpla ut för dagen. Ytterdörren öppnades försiktigt, och även om ingen var väntad såhär dags, var det inte något som utlöste nämnvärd medvetandeförändring hos vardagsrumssällskapets medlemmar. Att den inte stängdes var däremot något som fick Gourmanden att byta fokus från Tvn till dörröppningen. I mörkret kunde han urskilja en blöt gestalt i nattskjorta stillsamt skrida in i bakre delen av rummet, motsatt Tvn, som kastade ett blåaktigt ljus över gestaltens ansikte. Den barfotade kvinnan stannade till, vänd mot rummet, hålögd och med insjunkna kinder. Utan att vända sig mot någon specifik, konstaterade hon med neutral röst:
”Jag är död.”
”Pax för att natta barnen! Du får ta hand om det här..” konstaterade fru Gourmand, samtidigt som hon raskt, i en enda lång, sammanhängande rörelse, plockade upp bägge barnen i sin famn och försvann ur rummet. Hon återvände inte till vardagsrummet den kvällen, utan utfyllde plikttroget vardagens sista sysslor, som avslutades med vampyrboksläsning i sängen, inväntandes rapport från sin man. Det var inte av rädsla hon undvek att ta itu med det okända och ovanliga, faktum var att det senaste årets nyhetssändningar om flodvågor, revolutioner och kärnkraftverksolyckor hade fått ordet rädsla att tappa sitt värde. Hon var helt enkelt bäst på allt som hade med ”måsten” att göra, och föredrog att skapa sina egna ”måsten”, framför att någon annan gjorde det. Och hon tänkte definitivt inte låta någon förvirrad granntös lägga sig i alla de ”måsten” som gjorde denna kvällen så vardagligt underbar.
This machine will will not communicate these thoughts
And the strain I am under
Be a world child form a circle before we all go under
And fade out again and fade out again
”Jag är död.” mässade kvinnan igen efter att Gourmanden hade lyckats sätta ner henne i fåtöljen.
”Det e du ju uppenbarligen inte, du är här, lika levandes och talandes som jag.” Han kollade kvinnans puls för att försäkra sig om att han hade rätt.
”Jag är död.”
”Jau, de e klart att vi alla dör lite hela tiden, dör och föds i varje sekund som går, men Du Lever, precis som du alltid gjort.” Stundens ovanlighet gjorde Gourmanden ovanligt lugn. ”Och hade du varit döende hade du haft ont överallt och varit allmänt högljudd och jobbig. Dessutom hade du inte känt av det här!” sa han och knep kvinnan i armen. Hon reagerade inte, men sa:
”Det som var jag, är inte längre.”
”Det är nog bara bra det” tänkte Gourmanden, men sa det inte högt. Intresset som hade fötts av att kvinnan äntligen varierade sina repliker något, vägde inte upp tröttheten som fanns redan innan denna sövande dialog sattes igång. Han beslutade sig för att avsluta kvällen på bästa möjliga sätt. Med lugn röst lät han munnen sin gå på tomgång och småpratade samtidigt som han hjälpte kvinnan över i soffan, och bäddade ner henne med en filt. Under tiden fortsatte kvinnan att mumla kommentarer:
”Jag är död. Det som var jag, är inte längre. Jag kan omöjligt fortsätta göra det jag gör. Om jag inte har min vardag, vems vardag har jag då?”
Think of something from your childhood. Something you remember clearly, something you can see, feel, maybe even smell, as if you were really there.
After all, you really were there at the time, weren’t you? How else would you remember it? But here is the bombshell: you weren’t there. Not a single atom that is in your body today was there when that event took place. Matter flows from place to place and momentarily comes together to be you. Whatever you are, therefore, you are not the stuff of which you are made. If that doesn’t make the hair on the back of your neck stand up, read it again until it does, because it is important.
Till: Schaman
Ämne: Jeremy spoke in class today
Jo du vet granntösen du blev rädd för, hon har hittat på konstigheter. Hon smög in i vårt vardagsrum igårkväll och påstod att hon var död. Ingen av barnen reagerade nämnvärt. Frugan flydde, och jag försökte resonera med tösen, tom bevisa för henne att hon inte var död. När jag lämnade henne låg hon på soffan och stirrade håglöst upp i taket. I morse vaknade frugan och jag av att det doftade kaffe, och när jag kom ut i köket stod granntösen där och pillade in en av mina snus under läppen. Sen pratade hon lyriskt om den samling Pearl Jam skivor vars covers hon strött ut över det redan belamrade köksbordet. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag skrapade ner allt i en påse, tog den i ena näven, tösen i andra, och började trava mot hennes hus. Hon pratade som ett vattenfall, högre och mer stressat ju närmre vi kom, och drog åt andra håll, fast inte så hårt. Hon visste nog vart vi skulle, men jag tror inte hon ville dit. Hon såg så ynklig ut i sin nattskjorta. När jag öppnade dörren till hennes hus skrek hon vilt och började rivas, sen klättrade hon upp på taket. Jag gick in i huset och det luktade rutten dansk havarti och gammalt avlopp. Vedervärdigt. Där var flugor överallt. Värst var det i ett rum till höger om hallen. Där låg vad jag misstänker var tösens mamma, minst sagt död. Jag ringde 112 och förklarade allt medans jag körde till jobbet. Skum start på dagen. / Gourmand
Till: Gourmand
Ämne: SV: Jeremy spoke in class today
Skum start!!?!??! det var dagens underdrift. Vågar påstå att det var en helt störd stund du aldrig kommer bli av med. Hade det hänt här med någon av mina grannar hade jag tokfreakat! Fast hur trovärdigt är det å andra sidan. Här tittar ju folk antingen skrämt eller förvånat på en när man hälsar på dem i trappuppgången.
Jaha, men vad händer nu? Uppenbarligen knäckte morsans död tösens redan sköra psyke, vad har hon gjort sen dess??
/Schaman
Till: Schaman
Ämne: SV: Jeremy spoke in class today
Hon e mest bara skum. Hon sitter fortfarande på taket å glor, helt orörlig, i nattskjorta trots att det snart är både mörkt å kallt ute. Chockad förmodligen. Och Chockad är jag med!! Direkt efter jobbet kom jag hem, satte mig med basen som inte varit luftad på år och da, sen lirade jag igenom hela Pearl Jam Ten och Vs, 2 album på raken utan en enda miss. Men den riktiga chocken kom av att jag sjöng alla låtarna samtidigt som jag spelade dom, och jag kom först på att jag gjorde det när jag var i slutet av sista låten, ”indifference”. Av någon oförklarlig anledning började jag sen gråta, kände mig ledsen trots att jag var skitgla över vad jag precis gjort, och blev tvungen att krama om fru och barn och berätta hur mycket jag älskar dem. De var tacksamma, omen lite misstänksamma, eftersom jag kanske inte gör sådär varje dag. Eller, typ, nånnsin. Iallafall inte på det sättet.
Frugan är påväg upp på granntaket nu, och ska hjälpa tösen ner och i säng. Jag tror faktiskt jag ska gå och lägga mig. Har vatt som besatt hela dagen, även på jobbet var det som att allting gick per automatik. Jag mest konstaterade hur allt skulle göras, sen gjordes det, felfritt. Bäst å sluta när man är på topp. Hoppas du känner hur mycket kärlek vi har för dig här uppe, min broder! Kram / Gourmand
Tu fui ego eris
Telefonen ringde.
”...”
”..eh, hallåå?” Gourmandens fru var inte van vid att telefoner besvarades med tystnad.
”Yo! Hur är läget i Stillhult? Hur mår trollungarna?” Kungen var som vanligt rätt nöjd med att en icke-försäljare hade dragit honom ur kvällens Tv-spels-trans. Att han dessutom kunde överraska fru Gourmand med personligt anpassade frågor, kända han sig riktigt nöjd med.
”eh, jotack, här är allt bra NEJ!! JAG HAR JU SAGT ATT DU INTE KASTA KÖTTBULLAR PÅ DIN SYSTER!!! förlåt, allt e fint med ungarna, dom lever om, så ofta dom får och kan. Är Schaman hemma?” Att få spontana, uppfostrande tillrop i örat hörde till charmen i att tala med familjen Gourmand i Stillhult.
”Nae, han är ute på dejt med sin senaste. Och jag undrar om inte det är förhållandematerial denna gången...” berättade Kungen pillemariskt. Skvallerspridning var något som sågs ner på inom brödraskapet, men rörde det sig om kärleks- och känsloskvaller, kunde Kungen aldrig låta bli att smyga in en liten kommentar.
”Jahaja, såpass! Inte en dag för tidigt..” svaret sades med ett leende som kunde höras. ”Hade jag inte varit så uppspelt hade jag frågat en massa, men jag var tvungen å höra vad Schamanen hade å säga om det som hände mig nyss.”
”Jaha, vad hände dig nyss?”
”Ja, det kommer kanske inte låta så speciellt, men det var det. Det var ju inte vad som sas, utan hur det sas som..” orden bubblade fram i en hiskelig takt, och Kungen kände sig tvungen att avbryta:
”Rör det sig om granntösen nu igen?”
”Hur visste du det??”
”Jo, när jag kom hem var där ett mail från Gourmanden på dataskärmen, å ja råkade läsa lite av det. Har tösens mamma gått å dött?”
”Ja, och flickebarnet, eller ja, hon är ju bara något år yngre än mig, men just nu är hon väldans skum! Ena stunden är hon påträngande på alla möjliga sätt och vis, i nästa är hon totalt frånvarande. Jag tvingade nyss ner henne från hennes hustak, försökte få henne å äta (vilket gick sämre än när jag matar min bångstyriga bebistjej), och la henne till sist i hennes säng. Hon var knäpptyst ända tills jag skulle gå. Då sa hon på klockren öländska 'ta den silvriga med vita grenar, du kommer icke ank på. Ibland kan man mickle för mycket, stumprompan min', sen vände hon sig om och vägrade svara på tilltal. Det var som om jag gått å laggt min egen kära morfar! Han hade med exakt samma bestämdhet förklarat för mig vilken tapet i källaren jag skulle haft!”
”Var det DET hon talade om? En tapet!?”
”Ja, det var inte vad hon sa, utan HUR hon sa det!”
”Och hur kunde hon veta att ni letade tapet till källaren?” frågade Kungen, då han tyckte det var konstigare än att någon råkade tala med Persnäsdialekt.
”Det låg tapetprover i vårt kök, som hon invaderade i morse, men hon hade så fullt upp med att leka Gourmand då, att jag har svårt att förstå hur hon hann se det.” Det var sällan fru Gourmand lät genuint förundrad, och ännu mer sällan hon var fåordig, men då hon för tillfället var både det ena och andra, valde Kungen att försöka avsluta samtalet. Att snacka oföklarligheter mitt på kvällskvisten, efter en lång dags jobb, mitt i en tv-spels-quest, var han nästan aldrig sugen på.
”Skumt.”
”Väldigt!”
”Ska jag be Schaman ringa?”
”Nä. Jag ville nog bara berätta detta för någon utomstående, försöka få lite distans till alla konstigheter.”
It is better to be hated for what you are than to be loved for something you are not
I brödraskapet och deras närhet var rollerna klart definierade. Alla kände till och respekterade varandras styrkor, svagheter och egenskaper. Medlemmarnas essens var tydlig, oavsett omständigheter. Det skojades om att ”vara lite Ninja”, eller ”dra en Tekniker”, och alla kunde enkelt räkna ut vad det i sammanhanget innebar. Att använda varandra som fasta punkter i tillvaron var ett privilegium de alla uppskattade så till den grad, att de aldrig tvekade att göra sig till en fast punkt för en främling.
Take me to the magic of the moment
On a glory night
Where the children of tomorrow share their dreams
With you and me
Take me to the magic of the moment
On a glory night
Where the children of tomorrow dream away
In the wind of change
Its real, the pain you feel
The life, the love you'd die to heal
The hope that starts the broken hearts
You trust, you must
Confess
”'Sanning' är ett begrepp jag reflekterat mycket över på sistone” sa Kungen, samtidigt som hans händer levde ett eget liv tillsammans med tv-spels kontrollen. ”Jag menar, det kan betyda så många olika saker, men samtidigt är det samma sak.” På TV skärmen exploderade zombiehuvuden till höger och vänster. Med sina ständigt begrundande grönbruna ögon och med munnen fundersamt format till ett streck, lutade Schaman sitt huvud och spände blicken i sin broder. Det fanns en stor styrka i den blicken. Schamans blick vittnade om en oändlig nyfikenhet på universum: att förstå all världens magi och koncept; att lära sig alla trollformler och att bruka dem på rätt sätt innan livet var slut.
”Hur menar du?”
”Jo, typ som , jag vet inte riktigt...” sa Kungen samtidigt som han lade in en snus under läppen. ”Som ett tuggummi kanske, den kan ändra form och så, men den är fortfarande ett tuggummi. 'ärlighet varar längst', heter det ju, och ärlighet ska ju representera någon form av sanning, men eftersom allas tolkning av vad som sker förändras hela tiden, gör ju ärligheten, och smaken det också... Äh! Jag vet inte riktigt va ja pratar om”
Schamanen skrattade gott, ”Och så tappar både sanning och tuggummi smaken efter ett tag, eller hur! Var det dit du tänkte komma eller?”
Ubi caritas et amor, Deus ibis est
Det var en helt vanlig tisdagskväll, och ännu en aprilstorm gled förbi Stillhult. Dessa stormar kunde störa infrastruktur på händelserika platser som Streberstad och Nördarp, men i Stillhult fungerade de mest som en påminnelse om att trädgårdssäsongen var på intåg. De högljudda stormarna som ofta dök upp framåt kvällen blåste med förändringens vindar, men fick folk att uppföra sig oförändrat, från vintern sett. Tvn var inställd på något avslappnande som alla i tyst överrenskommelse beslutat att aktivt ignorera. Det yngsta barnet andades tungt på mammas mage och alla övriga befann sig i ett slags meditativt mitt-emellan-sömn-och-vakenhet-stadie, inväntandes att klockan skulle berätta för dem att de var dags att stämpla ut för dagen. Ytterdörren öppnades försiktigt, och även om ingen var väntad såhär dags, var det inte något som utlöste nämnvärd medvetandeförändring hos vardagsrumssällskapets medlemmar. Att den inte stängdes var däremot något som fick Gourmanden att byta fokus från Tvn till dörröppningen. I mörkret kunde han urskilja en blöt gestalt i nattskjorta stillsamt skrida in i bakre delen av rummet, motsatt Tvn, som kastade ett blåaktigt ljus över gestaltens ansikte. Den barfotade kvinnan stannade till, vänd mot rummet, hålögd och med insjunkna kinder. Utan att vända sig mot någon specifik, konstaterade hon med neutral röst:
”Jag är död.”
”Pax för att natta barnen! Du får ta hand om det här..” konstaterade fru Gourmand, samtidigt som hon raskt, i en enda lång, sammanhängande rörelse, plockade upp bägge barnen i sin famn och försvann ur rummet. Hon återvände inte till vardagsrummet den kvällen, utan utfyllde plikttroget vardagens sista sysslor, som avslutades med vampyrboksläsning i sängen, inväntandes rapport från sin man. Det var inte av rädsla hon undvek att ta itu med det okända och ovanliga, faktum var att det senaste årets nyhetssändningar om flodvågor, revolutioner och kärnkraftverksolyckor hade fått ordet rädsla att tappa sitt värde. Hon var helt enkelt bäst på allt som hade med ”måsten” att göra, och föredrog att skapa sina egna ”måsten”, framför att någon annan gjorde det. Och hon tänkte definitivt inte låta någon förvirrad granntös lägga sig i alla de ”måsten” som gjorde denna kvällen så vardagligt underbar.
This machine will will not communicate these thoughts
And the strain I am under
Be a world child form a circle before we all go under
And fade out again and fade out again
”Jag är död.” mässade kvinnan igen efter att Gourmanden hade lyckats sätta ner henne i fåtöljen.
”Det e du ju uppenbarligen inte, du är här, lika levandes och talandes som jag.” Han kollade kvinnans puls för att försäkra sig om att han hade rätt.
”Jag är död.”
”Jau, de e klart att vi alla dör lite hela tiden, dör och föds i varje sekund som går, men Du Lever, precis som du alltid gjort.” Stundens ovanlighet gjorde Gourmanden ovanligt lugn. ”Och hade du varit döende hade du haft ont överallt och varit allmänt högljudd och jobbig. Dessutom hade du inte känt av det här!” sa han och knep kvinnan i armen. Hon reagerade inte, men sa:
”Det som var jag, är inte längre.”
”Det är nog bara bra det” tänkte Gourmanden, men sa det inte högt. Intresset som hade fötts av att kvinnan äntligen varierade sina repliker något, vägde inte upp tröttheten som fanns redan innan denna sövande dialog sattes igång. Han beslutade sig för att avsluta kvällen på bästa möjliga sätt. Med lugn röst lät han munnen sin gå på tomgång och småpratade samtidigt som han hjälpte kvinnan över i soffan, och bäddade ner henne med en filt. Under tiden fortsatte kvinnan att mumla kommentarer:
”Jag är död. Det som var jag, är inte längre. Jag kan omöjligt fortsätta göra det jag gör. Om jag inte har min vardag, vems vardag har jag då?”
Think of something from your childhood. Something you remember clearly, something you can see, feel, maybe even smell, as if you were really there.
After all, you really were there at the time, weren’t you? How else would you remember it? But here is the bombshell: you weren’t there. Not a single atom that is in your body today was there when that event took place. Matter flows from place to place and momentarily comes together to be you. Whatever you are, therefore, you are not the stuff of which you are made. If that doesn’t make the hair on the back of your neck stand up, read it again until it does, because it is important.
Till: Schaman
Ämne: Jeremy spoke in class today
Jo du vet granntösen du blev rädd för, hon har hittat på konstigheter. Hon smög in i vårt vardagsrum igårkväll och påstod att hon var död. Ingen av barnen reagerade nämnvärt. Frugan flydde, och jag försökte resonera med tösen, tom bevisa för henne att hon inte var död. När jag lämnade henne låg hon på soffan och stirrade håglöst upp i taket. I morse vaknade frugan och jag av att det doftade kaffe, och när jag kom ut i köket stod granntösen där och pillade in en av mina snus under läppen. Sen pratade hon lyriskt om den samling Pearl Jam skivor vars covers hon strött ut över det redan belamrade köksbordet. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag skrapade ner allt i en påse, tog den i ena näven, tösen i andra, och började trava mot hennes hus. Hon pratade som ett vattenfall, högre och mer stressat ju närmre vi kom, och drog åt andra håll, fast inte så hårt. Hon visste nog vart vi skulle, men jag tror inte hon ville dit. Hon såg så ynklig ut i sin nattskjorta. När jag öppnade dörren till hennes hus skrek hon vilt och började rivas, sen klättrade hon upp på taket. Jag gick in i huset och det luktade rutten dansk havarti och gammalt avlopp. Vedervärdigt. Där var flugor överallt. Värst var det i ett rum till höger om hallen. Där låg vad jag misstänker var tösens mamma, minst sagt död. Jag ringde 112 och förklarade allt medans jag körde till jobbet. Skum start på dagen. / Gourmand
Till: Gourmand
Ämne: SV: Jeremy spoke in class today
Skum start!!?!??! det var dagens underdrift. Vågar påstå att det var en helt störd stund du aldrig kommer bli av med. Hade det hänt här med någon av mina grannar hade jag tokfreakat! Fast hur trovärdigt är det å andra sidan. Här tittar ju folk antingen skrämt eller förvånat på en när man hälsar på dem i trappuppgången.
Jaha, men vad händer nu? Uppenbarligen knäckte morsans död tösens redan sköra psyke, vad har hon gjort sen dess??
/Schaman
Till: Schaman
Ämne: SV: Jeremy spoke in class today
Hon e mest bara skum. Hon sitter fortfarande på taket å glor, helt orörlig, i nattskjorta trots att det snart är både mörkt å kallt ute. Chockad förmodligen. Och Chockad är jag med!! Direkt efter jobbet kom jag hem, satte mig med basen som inte varit luftad på år och da, sen lirade jag igenom hela Pearl Jam Ten och Vs, 2 album på raken utan en enda miss. Men den riktiga chocken kom av att jag sjöng alla låtarna samtidigt som jag spelade dom, och jag kom först på att jag gjorde det när jag var i slutet av sista låten, ”indifference”. Av någon oförklarlig anledning började jag sen gråta, kände mig ledsen trots att jag var skitgla över vad jag precis gjort, och blev tvungen att krama om fru och barn och berätta hur mycket jag älskar dem. De var tacksamma, omen lite misstänksamma, eftersom jag kanske inte gör sådär varje dag. Eller, typ, nånnsin. Iallafall inte på det sättet.
Frugan är påväg upp på granntaket nu, och ska hjälpa tösen ner och i säng. Jag tror faktiskt jag ska gå och lägga mig. Har vatt som besatt hela dagen, även på jobbet var det som att allting gick per automatik. Jag mest konstaterade hur allt skulle göras, sen gjordes det, felfritt. Bäst å sluta när man är på topp. Hoppas du känner hur mycket kärlek vi har för dig här uppe, min broder! Kram / Gourmand
Tu fui ego eris
Telefonen ringde.
”...”
”..eh, hallåå?” Gourmandens fru var inte van vid att telefoner besvarades med tystnad.
”Yo! Hur är läget i Stillhult? Hur mår trollungarna?” Kungen var som vanligt rätt nöjd med att en icke-försäljare hade dragit honom ur kvällens Tv-spels-trans. Att han dessutom kunde överraska fru Gourmand med personligt anpassade frågor, kända han sig riktigt nöjd med.
”eh, jotack, här är allt bra NEJ!! JAG HAR JU SAGT ATT DU INTE KASTA KÖTTBULLAR PÅ DIN SYSTER!!! förlåt, allt e fint med ungarna, dom lever om, så ofta dom får och kan. Är Schaman hemma?” Att få spontana, uppfostrande tillrop i örat hörde till charmen i att tala med familjen Gourmand i Stillhult.
”Nae, han är ute på dejt med sin senaste. Och jag undrar om inte det är förhållandematerial denna gången...” berättade Kungen pillemariskt. Skvallerspridning var något som sågs ner på inom brödraskapet, men rörde det sig om kärleks- och känsloskvaller, kunde Kungen aldrig låta bli att smyga in en liten kommentar.
”Jahaja, såpass! Inte en dag för tidigt..” svaret sades med ett leende som kunde höras. ”Hade jag inte varit så uppspelt hade jag frågat en massa, men jag var tvungen å höra vad Schamanen hade å säga om det som hände mig nyss.”
”Jaha, vad hände dig nyss?”
”Ja, det kommer kanske inte låta så speciellt, men det var det. Det var ju inte vad som sas, utan hur det sas som..” orden bubblade fram i en hiskelig takt, och Kungen kände sig tvungen att avbryta:
”Rör det sig om granntösen nu igen?”
”Hur visste du det??”
”Jo, när jag kom hem var där ett mail från Gourmanden på dataskärmen, å ja råkade läsa lite av det. Har tösens mamma gått å dött?”
”Ja, och flickebarnet, eller ja, hon är ju bara något år yngre än mig, men just nu är hon väldans skum! Ena stunden är hon påträngande på alla möjliga sätt och vis, i nästa är hon totalt frånvarande. Jag tvingade nyss ner henne från hennes hustak, försökte få henne å äta (vilket gick sämre än när jag matar min bångstyriga bebistjej), och la henne till sist i hennes säng. Hon var knäpptyst ända tills jag skulle gå. Då sa hon på klockren öländska 'ta den silvriga med vita grenar, du kommer icke ank på. Ibland kan man mickle för mycket, stumprompan min', sen vände hon sig om och vägrade svara på tilltal. Det var som om jag gått å laggt min egen kära morfar! Han hade med exakt samma bestämdhet förklarat för mig vilken tapet i källaren jag skulle haft!”
”Var det DET hon talade om? En tapet!?”
”Ja, det var inte vad hon sa, utan HUR hon sa det!”
”Och hur kunde hon veta att ni letade tapet till källaren?” frågade Kungen, då han tyckte det var konstigare än att någon råkade tala med Persnäsdialekt.
”Det låg tapetprover i vårt kök, som hon invaderade i morse, men hon hade så fullt upp med att leka Gourmand då, att jag har svårt att förstå hur hon hann se det.” Det var sällan fru Gourmand lät genuint förundrad, och ännu mer sällan hon var fåordig, men då hon för tillfället var både det ena och andra, valde Kungen att försöka avsluta samtalet. Att snacka oföklarligheter mitt på kvällskvisten, efter en lång dags jobb, mitt i en tv-spels-quest, var han nästan aldrig sugen på.
”Skumt.”
”Väldigt!”
”Ska jag be Schaman ringa?”
”Nä. Jag ville nog bara berätta detta för någon utomstående, försöka få lite distans till alla konstigheter.”
It is better to be hated for what you are than to be loved for something you are not
I brödraskapet och deras närhet var rollerna klart definierade. Alla kände till och respekterade varandras styrkor, svagheter och egenskaper. Medlemmarnas essens var tydlig, oavsett omständigheter. Det skojades om att ”vara lite Ninja”, eller ”dra en Tekniker”, och alla kunde enkelt räkna ut vad det i sammanhanget innebar. Att använda varandra som fasta punkter i tillvaron var ett privilegium de alla uppskattade så till den grad, att de aldrig tvekade att göra sig till en fast punkt för en främling.
Take me to the magic of the moment
On a glory night
Where the children of tomorrow share their dreams
With you and me
Take me to the magic of the moment
On a glory night
Where the children of tomorrow dream away
In the wind of change
måndag 14 mars 2011
Pisces
Version:1.0 StartHTML:0000000167 EndHTML:0000025819 StartFragment:0000000454 EndFragment:0000025803
All around me are familiar faces
Worn out places, worn out faces
Bright and early for the daily races
Goin' nowhere, goin' nowhere
”So- har ni gjort nånn av töserna på smällen än? Vankas det villa-vovve-volvo snart? Jau e liite trött på att va den enda i brödraskapet som e Man i den traditionella meningen.” Gourmanden åt oftast ganska lite och var därmed ofta den första att säga något konversationsinbjudande runt matbordet. Tystnaden spred sig som efter en högljudd prutt på en begravning.
”njae, jo, asså.. om ja träffar rätt tjej.. å dessutom har ja redan barn, mina idéer e mina barn å ja..”
”Ha! Good one, Schaman! 'Mina idéer är mina barn- vill du tänka lite med mig?' Ska ja dra för nästa tjej ja dejtar” avbröt Teknikern rappt med, i takt med att hans ticks tilltog. De alltid dök upp när man kom in på ett känsligt ämne Teknikern påstod sig vara oberörd av.
”Ja pojkar, ni bli ju knappast yngre” Gourmandens fru hade en fantastisk förmåga att verklighetsförankra samtal i tid och otid. Schamanen valde, som vanligt, att undvika verkligheten med löst resonerande:
”..ska ja vara helt ärlig vet jag fortfarande inte om ja nånnsin vill ha barn. Trodde förr det berodde på mitt självhat, men nu när det varit frånvarande över två år vill ja mest bara umgås med kvinnor, skratta med kvinnor, uppskatta kvinnor och hjälpa dem komma i kontakt med sitt Högre jag.”
”ja precis! Ja med!” Teknikerns generellt rappa respons utlöste ofta skratt, ibland med honom, ibland åt honom, i detta fallet en smula av båda.
”men hör du Schaman- kan du inte umgås och skratta lite med tjejen tvärs över gatan. Hon kan nog behöva en stadig dos uppskattning.”
”e hon snygg?” Den klassiska grabbkommentaren utlöste krystade fniss-skurar, för att förstärka testosteronnivån i rummet och ta udden av verklighetsanknytningen som driftiga kvinnor har och slackers undviker.
”njaejaänjoo, lite, å hon e tyst å konstig. Sånt brukar du ju gilla! Du kan bo här och passa trollungarna. Vår ångvält till son frågar efter dig hela tiden. Tror han hade velat leka lite oftare i skogen med dig, prata med vargarna, ekorrarna, spökena, träden å allt annat sånt trams du tutar i honom.”
”..jo, det är ju frestande, men ja har ju skola..”
”..som du inte tycker e rolig.”
”..butiksjobb..”
”..du menar de dära 3-4 dagarna i månaden? Det du tjänar där kan du få svart för att hjälpa till å renovera hus å trägård.”
”..min familj: mamma, pappa och syrran..”
”..som engagerar sig mindre i ditt liv än vi gör, det har du själv sagt.”
”..brödrar..”
”..som allihopa flyttar norröver, en efter en. Stillhult e iallafall närmre.”
”..kvinnor..”
”..som du byter ut vartannan-tredje månad. Du följer TV-serier längre än förhållanden. Dessutom finns det gott om kvinnor här.”
”..som tycker den söderländska gröt-dialekten ni i Nördarp talar är både exotisk, spännande och charmig..” sköt Gourmanden in.
”Ja, men ja har ju projekt och åtaganden som är viktiga för mig!”
”Du spelar musik, skriver och coachar- Vilket av dessa åtaganden kan du inte bedriva precis var som helst ifrån?” Teknikern kände det var dags att lägga sig i. Han brukade inte lyssna särskilt länge åt gången, och de tillfällen då folk genuint lyssnade på honom och uppskattade hans humor, brukade han inte vara tyst överhuvudtaget. En andningspaus är också en paus, och när någon pausar, får man tala.
”Ok- om jag går över dit nu, på en gång, ger ni er då!?” drämde Schamanen till med, med en ton som vandrade mellan allvarlig och skämtsam.
”Nu!?” utbrast gourmanden, som ansåg att lång sträcka mellan tanke och handling var en bra idé. Det gav handlingen mer kvalité.
”Ja! Snackar hellre med en främmande kvinna än deltar i allmän dissikering av mitt liv.”
Resolut reste sig Schamanen upp och lämnade bordet. I hallen hörde man skramlandet av den massiva mängd ytterkläder som krävdes när man lämnade husets varma famn mitt i mars i Stillhult.
”ojdå. Känslig kille..”
”Occupations overthrown, a whisper through a megaphone. It's nothing as it seems..” Musiken ljöd lågmäld men tydligt, i takt med de levande ljusens svajande låga. Alla i vardagsrummet var upptagna av den sällsynta samhörighet bra vänner kan skapa när de sitter helt tysta tillsammans. Inga gäspningar dök upp, trots att barnen sov och andades tungt i takt med basen från högtalarna. Timmar hade passerat sen Schamanen lämnat Gourmandens hus. Det var inget ovanligt. Han gick ofta runt i sin egen värld, även när omvärlden var närvarande. Ytterdörren öppnades utan att någon reagerade nämnvärt. Att dörren var olåst var en självklarhet i Stillhult. Det var praktiskt om någon av grannarna skulle behöva låna lite socker eller mjöl.
”Ni kunde varnat mig...” sa Schamanen, och bröt därmed ovetandes tystnaden sällskapet hade odlat.
”Vadå? Vad hände? Var hon en sånndär tjej som 'är så Himla Trevlig'?” Teknikern var oerhört nyfiken av sig, men brukade försöka skoja till det när han insåg hur hans nyfikenhet bröt hans i övrigt tillbakalutade framtoning.
Juncta valenta
I samma rike, en bra bit söder om Stillhult ringde en telefon. Den besvarades med tystnad. Få använde sig av denna taktik, men de som gjorde det brukade uppskatta tiden för personkalibrering. Ringde någon som ville pracka på en något, var man kall och frånvarande, och om det var någon av de sällsynta individer som genuint brydde sig om den ädla konversationskonsten, var man varm och närvarande. Om personen i andra änden var en vän, brukade denne tillkännage detta på sitt eget distinkta sätt.
”Waddup dawg!?”
”Yo Bro!” Kungen svarade oftast tacksamt i hemtelefonen. Generellt var det någon som bröt honom ur den sedvanliga tv-spels-trans han sjönk in i efter jobb. Att Glidarn ringde hörde dessutom till ovanligheterna, och välkomnades alltid varmt, med eftertryck. ”Läget i Strebersta'?”
”Soft. Å du hållä ställninga'na i Nördarp?”
”Alltid. Har du kirrat biljetterna?” fortsatte Kungen.
”Självklaa't!” Glidarn brukade anklaga söderlänningar för att uttala bokstaven ”r” konstigt, vilket var ironiskt eftersom folk i hans hemtrakter, han själv inkluderad, oftast inte uttalade den bokstaven alls. ”E ni laddade?”
”alltid. Eller, ja, Schamanen har varit lite borta på sistone.”
”aha, me' än vanligt elle'?”
”jaee, å inte på det roliga sättet. Han är mest bara INTE här å nu...”
”va skumt. Han bruka' va den som e mest hä' & nu ju, nästan öve'tänd fö' fan. Fast de e kla't, sånt kan gå' i vågoo'..”
”ja, på sistone har han varken vatt över- eller undertänd. Mest trött å uttråkad, tror jag. Han hade behövt en 'personal Jesus', nånn som får honom att 'reach out and touch Faith'..”
Kungens kommentar fick Glidarn att bubbla upp i ett lättsamt, tillbakalutat skratt. Allt tydligt och välplacerat låttextciterande hade den effekten i brödraskapet.
”de e väl ba'a å styRa upp nåRRa bäsh å tvinga grabben fixa en uppvä'mningsplaylist till konsä'n?”
”Som vanligt Glidarn, har du alldeles rätt. Måste pilla mig i naveln nu, vi får höras senare. Må väl Broder!” Kungens respons var välberättigad. Glidarn snackade ofta minst i sällskapet, men hade generellt mest rätt, och när han blev såpass entusiastisk att han till och med kostade på sig att inte bara uttala, utan även markera ”r”en, då visste man att kloka ord sades.
”haha, desamma du. Hälsa Schaman, å simma lugnt hörrö!”
tonight I dream about fraternity
tonight I say: One Day!
one day my dreams will be reality
like bobby said to me
hey bobby marley
sing something good to me
this world go crazy
it's an emergency
Till: Ninja
Ämne: Stranger things have happened, I know..
Tja!
Jag träffade en tragisk figur häromdagen. Föreställ dig valfri Bergmanfilm korsat med alla no-no's inom självhjälp och du har kvinnan jag tänker på. Stackarn. Vet inte om det är mitt gamla deppiga jag som inte kan låta bli att fascineras, men jag har inte kunnat sluta tänka på henne. Tänkte höra dina tankar, broder.
Hon bor med sin mamma, granne med Gourmand i Stillhult. Mamman är en dreglande grönsak, en kropp som själen evakuerat för många herrans år sedan. Pappan vet jag inget om, misstänker han är död, men hon dodgade den frågan bättre än du dodgar en högerkrok. Hon har har inget socialt liv, med mindre man räknar med den minimala sociala interaktion det innebär att torka sin morsa i arslet efter dassbesök. Hon var oerhört otrygg i vårt samtal, pendlade mellan för på och helt av. Hon såg visserligen ganska frisk ut. Stadig kvinna, riktig bondtös. Men de e klart, att ta hand om en överviktig bulldog till mor, ett hus och en trädgård kräver väl en viss muskelmassa. Hon var visst personlig assistent också. Snacka om dubbelt upp. Samma jobb ute som hemma. Att ta hand om 2 kvinnliga, halvt förlamade belgian blues kräver 2 starka armar och 2 starka ben.
Hursom, orsaken till min fascination var att trots denna misär hade hon en helt ofattlig närvaro. Den gick inte att beskriva. Har träffat buddistmunkar med 40 års meditation i ryggen som inte kunde mäta sig med henne. Men det var inte karisma som man ser på scen eller i predikstolar, det var som om hon läste inte bara mina tankar, utan min framtid och förtid, intentioner, rädslor och drömmar, allt i ett. Hon hade exakt samma kroppsspråk som jag, vilket jag inte tror var en slump. Vanligtvis hade jag kanske raggat på en sånn tjej, men jag blev litta skrajj. Det kändes som hon VAR jag, eller iallafall en förlängning av mig, en förlängning jag inte hade koll på. En hand med eget liv.
Hon nämnde något om ett tidigare liv, och då sken hon upp ofantligt, strålande som en sol några sekunder, sen försvann hon in i dimman. Hon kändes fortfarande ofattligt närvarande, dock ej på verbalt plan. När jag fick liv i konversationen igen bytte hon drastiskt ämne genom att erbjuda mig te eller kakor och sticka iväg innan jag han svara. När jag försökte smyga in på ämnet ”tidigare liv” igen, fick hon för sig att hon hörde sin mamma kalla och stack iväg och hittade på något, gav mamman mat eller körde henne på toalett, eller bytte kanal eller något. Jag märkte inget, men nått måste väl tösen gjort rätt. Mamma levde ju fortfarande, vilket hon enligt min kallavläsning av ålder, livsstil och hälsa vore en komplett omöjlighet.
Anyways, hoppas allt e gött hemma i Nördarp, att studierna går fantastiskt och ninjaträningen ännu bättre. Vi får ses snart å jamma lite! Må väl broder.
/Schaman
Till: Schaman
Ämne: SV: Stranger things have happened, I know..
Tjena!
Ja det verkar vara en märklig filur det där. Jag drog först parallellen till brorsans sons mamma, som är ett riktigt labilt nervvrak med coca-cola sönderfrätta tänder och som bestämt hävdat att hon kontinuerligt jobbar med självhjälp, vilket jag genomskådade att hon knappast gjorde efter de första sekunderna allra första gången jag träffade henne.
Men, den här människan verkar vara annorlunda. Fast det låter märkligt att pendla mellan olika tillstånd samtidigt som hon är fullständigt närvarande. Jag vet att tjejen jag träffade tidigare var en stor person med ett plågat sinne många tider av dygnet - samtidigt som hon skötte saker på ett alldeles enastående sätt. Ja, plågad och nedstämd, men klok och intelligent som få.
Hur träffade du den här människan? Vad var det som gjorde att du följde med henne hem till hennes hus?
Sedan kan man ju ifrågasätta en tjej som väljer att bo kvar med sin mamma till grönsak. Det är både ädelt, vackert och snällt som det är hemskt. Mycket tid försvinner på att sköta en grönsak. Men i det här fallet är det ju ingen grönsak som ger utdelning, inte som det låter i alla fall. Hon kan ju inte direkt koka soppa på morsan.
Hennes förmåga till närvaro gör mig fundersam. Jag kan inte lista ut hur hon lyckas åstadkomma det med tanke på din beskrivning av henne. Möjligen kan hon ha levt ett mycket långt själsligt liv på jorden och levt många människors liv. Hennes själ kan ha haft en lång vandring med nära kontakt med andra människor. Det kan ha präglat hennes nuvarande jag om hon upplevs som närvarande. Jämför med en person som är en riktigt bra människokännare som träffat många olika karaktärer under sitt liv. En sådan person har lätt att identifiera sig med andra och många uppfattar en sådan person lik en själv, eftersom de i sin tur identifierar sig med denne. Så har det åtminstone varit för mig.
När hon sken upp sådär kanske hon mindes saker från sina tidigare liv?
Jag tror du kommer till botten med din fascination men ett råd är att inte lägga alltför mycket grubbel på det. Du vet att man kan inte hjälpa andra som inte själva vill bli hjälpta.
Komiskt att du döpte meddelandet till Stranger things have happened, i know.. med tanke på att jag lyssnade på låten ungefär 5-6 gånger i rad igår kväll.
Och tack för att du tog dig tid i fredags när vi hängde i baren, det var en riktigt trevlig kväll.
Vi ses!
/Ninja
Beatus, qui prodest, quibus potest
Alla i brödraskapet levde behagliga liv. De hade sedan länge lärt sig vara selektiva med informationskällor, undvek kollektiv hysteri och koncentrerade sig mest på det som var närvarande i deras egna individuellt utformade vardagar. Detta var praktiskt i en värld som stod i lågor, en värld som stod inför radikal förändring.
Papers in the roadside
tell of Suffering and Greed
Here today, forgot tomorrow
oh, here besides the news
of holy War and holy need
ours is just a little sorrowed talk
And I don't cry for yesterday
There's an ordinary world
Somehow I have to find
And as I try to make my way
To the ordinary world
I will learn to survive
Everyone
Is my world, I will learn to survive
Anyone
Is my world, I will learn to survive
Anyone
Is my world
Everyone
Is my world
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)