I gave birth to a fire
It's like it's features where burning
I'm in control
I am the son of God
Somebody help me sing
Can anybody hear me?
Line up your soldiers one final time
We're gonna have a ball
Somebody help me sing
Woah-oh
Somebody help me sing
Woah-oh
Help me be captain of
Our crippled disguises
I won't show what's underneath
It's time for surprises
”Varför tror du vi hör mer och mer om flodvågor, tyfoner, upplopp och revolter?”
”Tidningar och tv tävlar nu mer än någonsin om vårt intresse. Det kräver mer sensationella nyheter.”
”Men hur kan de hitta mer? Hände det lika mycket förr?”
”När alla har videokameror i mobilen och konstant uppkoppling till internet kan allting rapporteras i realtid. Alla är reportrar, och allt som finns på internet kan vem som helst 'låna' för egen vinnings skull.”
”Du tror alltså inte att det händer mer skit nu än förr?”
”Det sa jag inte. Men jag tror jag vill tro att allt är som förr.”
”Varför?”
”Mitt liv är tillräckligt besvärligt som det är. Jag kan inte påverka vulkanutbrott i söder, upplopp i väst och stormevakuering i öst.”
”Och om du kunde påverka det? Skulle du göra något? Vad i så fall?”
”Jag tror inte jag hade vågat. Tvivlar på att mina kunskaper är tillräckliga för att leka Gud. Klart jag hade försökt å få stopp på när människor slåss mot människor, men hur? Och naturen tenderar att balansera sig själv, så vad gäller orkaner och jordbävningar ser jag det som mänsklig hybris att tro att världen varit bättre utan dem.”
”Så du skulle alltså inte göra något om du kunde?”
”Jag tror inte det.”
”Du ser alltså inget problem i all kaos som nyheterna rapporterar om?”
”Det kanske är nyheterna som är problemet. Eller rättare, det kanske som vanligt är vi människor som är problemet.”
if you open your mind too much your brain will fall out
”Aoh de e Teknikern” var ordföljden som generellt besvarade Teknikerns telefonsamtal, så även denna gång.
”Schaa! Vau göres?” Schamans röst var ljus och lättsam.
”Det jobbas, för fulla muggar. Har inte riktigt tid å prata nu. Var det något speciellt?” Teknikern var inte irriterad, utan snarare fokuserad, på det sätt män kan vara, och därmed låta irriterade, även om de inte är det.
”En snabb fråga: Vem pratar man med när man pratar med sig själv?” frågade Schaman hastigt.
”De berola allt på vem som frågar, och vem som svarar!” svarade Teknikern med ett leende så brett, att det hördes tydligt i andra luren.
Serve God, love me and mend
This is not the end
Lived unbruised we are friends
And I'm sorry
I'm sorry
Sigh no more, no more
One foot in sea, one on shore
My heart was never pure
And you know me
And you know me
En helt vanlig semestermorgon i Stillhult knackade det på dörren. Gourmanden öppnade och fann grannflickan skakandes på andra sidan. Hon såg ännu magrare ut, blodådrorna tittade fram under hennes bleka, nästan genomskinliga hy. Hennes rörelser var ryckiga, som ett skrämt djur inträngt i ett hörn.
”Ni måste gömma mig!” uppmanade hon.
”Vad händer?” Gourmanden var föga intresserad av att inflika rädsla i denna harmoniska semesterdag.
”Han har blivit galen, tvingar mig till värre och värre saker.”
”Har han slagit dig?”
”Nej, inget våld! Eller ja, inte mot mig iallafall...”
Med en suck av motvilja släppte Gourmanden in flickan i sitt hem. ”Ännu en gång ska grannen riva upp vårt sinneslugn...” tänkte han för sig själv, och suckade.
'Cause you tear us apart,
with all the things you don't like
You can't understand that I won't leave
'til we're finished here, and then you'll find out
where it all went wrong
Nothing lasts forever, except you and me
You are my mountain, you are my sea
Love will last forever, between you and me
You are my mountain, you are my sea
I am a mountain, I am the sea,
you can't take that away from me
I am a mountain, I am the sea
I am a mountain, I am the sea
Rösten från Tvn hade en varm, behaglig, vagt sövande ton.
”...his conclusion: an invisible shroud of dark matter must engulf all galaxies...”
”Yoyoyo!” Ytterdörren slogs igen bakom Schaman i hallen. En kraftfull men avslappnad stämma svarade från soffan i vardagsrummet:
”Yo Bro!”
”Va kollar du på?”
”En dokumentär med den mörka Mannen med den fantastiska Berättarrösten.” Kungen lät uppriktigt intresserad och nyfiken, dock på ett väldigt avslappnat sätt.
”Han den som är en fri man?”
”Just precis!”
”...an invisible substance that seems to form a shroud around around every galaxy in the universe...”
”Vad händer annars då?” Trots att Kungen halvlåg-halvsatt i soffan rakt till vänster om Schaman, var bägges blickar fokuserade rakt fram, på den behagliga mörka Mannen på Tvn.
”Inte mycket. Har haft en soft dag. Själv då?”
”Jo tack, soft på jobbet. Vi var två stycken, och hade knappt några kunder. Det blev en utmaning i att hitta på produktiva småhyss som man aldrig annars hade haft tid med, typ dammsuga baksidan av tv-skärmarna i taket.” Schaman vände sig om, klädde av sig jobbtröjan så att en stor, mjuk grön hoodtröja kunde ta jobbtröjans plats.
”...the dark matter is the skeleton of the universe...”
”Planer för kvällen?”
”Nope. Hurså? Ser det ut så?” Kungen var väl medveten om att han såg föga aktiv ut, men kände sig pigg och glad ändå.
”Nope. I bow to your fantaboulus position.”
”Tack. Jag har jobbat på den länge.”
”...a giant cosmic carcrash: the ordinary material slowed down, started glowing in x-rays and stopped, close to the point of impact, but the dark matter kept on going after impact and ended up further away from the point of collision than the ordinary material...” Rösten från Tvn mässade vidare, medans Schaman intog en liknande position som Kungen i soffan bredvid.
”Du vet han den bittre, filosofiske tysken jag snackade om förra veckan, han jag läste om till min förra uppsats?” Schamanen tycktes inte acceptera att Tvn skulle låta mer än honom en kväll som denna.
”Han som trodde att vi alla var styrda av 'Viljan'? The Force?”
”Ja, han ja. Har tänkt på hans snack en hel del idag, reflekterat mellan kunder. Det är ball att se hur vissa med bestämda steg går rakt in i butiken och tar vad de vill ha, medans andra sölar runt, småtjabbar lite med allt och alla, och tycks njuta av att inte ha någon aning om vad de egentligen är ute efter.”
”Det låter som mig i mataffären.”
Schaman fortsatte:
”Det är ofta lätt att ryckas med de allvarliga, trots att man föredrar att vara glad och lättsam. När man haft några sånna på raken i kassan, börjar man känna sig smått stressad över skit man egentligen inte bryr sig om. Oviktigt blir viktigt, helt utan någon anledning.”
”De försöker väl bara hålla tider. Vissa tycker sånt är viktigt. Ja, kanske inte du då...” pikade Kungen med ett leende.
”Stick! Klar jag försöker. Och jag har faktiskt blivit mycket bättre på det.”
”yeye, säkert. Men vad ville du säga? Att vilja är något negativt?”
”Inte alls, men vi måste ju Vilja ta in Nuet, i bästa möjliga form, annars så ränner vi ju bara runt som maskiner: tråkiga, gråa och livlösa. Lever utan att leva. Läste en ball grejj på nätet i morse, måste gräva fram det...”
”...it doesn't feel ordinary matter, it doesn't even feel itself. And when the two lumps of dark matter smashed into eachother, they didn't even notice, they just passed straight through...”
”Här är det! 'MÄNNISKAN. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt!' Sug på den du!”
”Men du, seriöst, hur många tror du det är som inte vill njuta av och i nuet?”
”Tycker de borde ta och berätta det för sina ansikten...”
Plötsligt reste sig Kungen upp, och gick och hämtade en bok.
”...cosmic disasters halfway across the universe have proved that dark matter is out there, and unlike anything we know- Invisible, intangible, almost like a ghost...”
”Lyssna på det här! Det handlar om en gammal greks lära: 'Han kallar den värld vi upplever med våra sinnen för sinnevärlden. Men i den sanna verkligheten finns idévärlden med det sannas, det rättas, det skönas och det godas idé. Människan är en blandning, kroppen tillhör sinnevärlden och själen idévärlden. Själen är odödlig och består av förnuft, mod och begär. Dessa egenskaper finns i hjärnan, hjärtat och underlivet.' Man undrar ju hur de hamnade där...”
”Jag undrar i vilken ålder viljan standardiseras.” Schaman hade en drömmande min, som gjorde det svårt att avgöra om han egentligen lyssnat på det Kungen precis läst upp.
”Vad menar du?”
”Ja, du vet småbarn- de kan göra fullständigt onödiga saker med sånn övertygelse och vilja, bara för sakens skull.”
”Typ som kasta ut alla saker man hittar i kökslådorna på golvet? Eller att se hur mycket prylar man kan spola ner i toaletten? Eller skrika hejdlöst, just for the heck of it?”
”Ja!” Schaman tycktes knappt ha hört Kungens inflikande, utan enbart noterat att tonen var medhållande. ”Vuxna har så tråkiga, förnuftiga saker för sig. Som om allt de gjorde genuint spelade någon roll.”
”Men om nu tysken hade rätt, om vi fylls upp av viljor hela tiden, som styr vårt beteende och vårt agerande, då är det väl logiskt att vi med tiden enbart eftersträvar de viljor som vi tror gynnar oss.”
”Ja! Undrar när vi väljer vilka dessa är....” Schaman lämnade en paus, men det var uppenbart att han själv tänkte besvara sin fråga. ”...det sker säkert i tonåren, när man är som mest hormonstinn och förvirrad. Sen uppdateras kanske detaljer, men det vore rätt typiskt människor att standardisera sitt liv när de är som mest förvirrade. Majoriteten av människor agerar endast nyttigt under tvång.”
Kungen svarade med att fortsätta läsa ur boken:
”'Människan ska sträva efter det rätta genom att visa vishet, tapperhet och måttlighet.'”
”...we can't see it, we can't touch it, but it's everywhere! Billions of dark matter particles pass through our bodies every second...”
I talk to God as much as I talk to Satan 'cause
I want to hear both sides
Does that make me cynical?
There are no miracles
And this is no miraculous life
We walk into the tide
Well I look up to god but I see trouble 'cause this ain't a miracle
I just want to take my chance to live through a miracle
When the see-saw snaps and splinters your hand
don't come crying to me,
I'll only see your good side
And believe it's a miracle
A miracle
I slap the water and watch
The fish dance to the ripples of us
We're just stubborn duds
Blinking eyes encased in rust
This ain't a miracle
This ain't a miracle
