Oh - stop
With your feet in the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse
But there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind
Where is my mind
Where is my mind
Way out in the water
See it swimmin'
”Den tittade på mig. Den tittade rakt på mig” Schamanens röst var låg, viskandes. Kvinnan satte sig upp i bäddsoffan och tittade på Schamanen. Han rörde sig långsamt, tyst, från trappan mot deras sovplats.
”Amor, vem va? Qien?” något nyvaken försökte Kvinnan greppa varför hennes partner såg stillsamt skärrad ut.
”Glimten? Ögat? Ljuset? Jag vet inte vad jag ska kalla det, faktum är att jag vet inte vad jag såg och vad jag ska tro om det. Men vad jag VET är att den, det, stirrade rakt på mig, det kände jag, rätt in i ryggmärgen..” efter en lång paus och en lång kram fortsatte konversationen med frågor följda av undrande svar.
Nästa morgon återgavs vad som sagts kvällen innan, denna gång i sommarsolens ljus som flödade in genom den stora fönsterrutan vid frukostbordet. Samma ord, mer eller mindre, presenterade i ett helt annat scenario förändrade helt ordens tyngd. Uppblandade med glada barnarop, musik från vardagsrummet, doften av nybryggt kaffe, nybakta bullar och vänskapens varma ansikten blev orden en del av en helt annan helhet, och blev behandlade därefter. Saken pratades igenom och det konstaterades att om familjen Gourmand själv fått välja grannar, hade de troligtvis valt några andra. ”Men här finns plats för oss alla.”
Ignoti nulla cupido
I Nördarp bubblade en mobiltelefon till i ljuset från Tvn. Det var mitt i natten, en tid då de flesta sover tungt, en tid då flest föds och dör, idéer och människor utan urskiljning. En arm famlade sömnigt och greppade telefonen.
”Yo bro! Vaken? Har svårt å sova, såg nått häromnatten jag ente kan sluta tänka på..”
”alltid vaken ;-)” Kungen ansåg att små meddelandens största styrka var att vara just små, men han var inte säker på att Schamanen förstått det än.
”vet ente vad jag ska säj, såg något som såg mig och som på nått sätt fortfarande känns som om det tittar på mig”
”paranoid på nattkvisten? Drakar å demoner i Stillhult? :-)”
”egentligen är jag ok med att något tittar på mig, de e ingen truman show-grejj. Undrar väl mest om det alltid tittat på mig”
”'I always feel like somebody's watching mee..' R.I.P. M.J.”
”t.ex. cd dvd jfk m.m. OD on OJ- big problem in the '90s, brotha”
”ja tror du klarar dig. Sov gott mannen. Ring om du behöver.”
”tack mannen. Dröm gött!”
Små meddelanden banaliserar stora händelser. Nattens närvaro gör vardagens verklighet frånvarande. Och sommaren hade en tendens att begrava saker mer än vintern. I en tid då människor definierades mer av deras relationer och fritidsintressen än av deras jobb, blev semestern en minnesmässig vintertid. Hungern att samla identitetsdefinierande stunder skapade ett stort snötäcke av vackra stunder, var och en med sin egen magi och storslagenhet. Med stort fokus på närvaro i nuet i varje aktivitet och ögonblick, tonades ovanliga händelser ner och glömdes bort i minnenas röriga arkiv. I en jakt på att göra varje stund magisk, blev varje förgången stund temporärt onödig. Det som begravdes i sommarminnenas snö, kom tillbaka i höstens och eftertankens tö. Den väsentliga skillnaden mellan att gömma eller glömma något på sommaren i förhållande till vintern, är att på sommaren gror saker, okontrollerat och passionerat, utan en tanke på vad denna tillväxt ska leda till.
And for the million hours that we were
Well I'll smile and remember it all
Then I'll turn and go
While story's completed mine is a long way from done
Well I'm on a champagne high
Where will I be when I stop wondering why
On a champagne high
I'd toast to the future but that'd be a lie
On a champagne high, high
