All around me are familiar faces
Worn out places, worn out faces
Bright and early for the daily races
Goin' nowhere, goin' nowhere
”So- har ni gjort nånn av töserna på smällen än? Vankas det villa-vovve-volvo snart? Jau e liite trött på att va den enda i brödraskapet som e Man i den traditionella meningen.” Gourmanden åt oftast ganska lite och var därmed ofta den första att säga något konversationsinbjudande runt matbordet. Tystnaden spred sig som efter en högljudd prutt på en begravning.
”njae, jo, asså.. om ja träffar rätt tjej.. å dessutom har ja redan barn, mina idéer e mina barn å ja..”
”Ha! Good one, Schaman! 'Mina idéer är mina barn- vill du tänka lite med mig?' Ska ja dra för nästa tjej ja dejtar” avbröt Teknikern rappt med, i takt med att hans ticks tilltog. De alltid dök upp när man kom in på ett känsligt ämne Teknikern påstod sig vara oberörd av.
”Ja pojkar, ni bli ju knappast yngre” Gourmandens fru hade en fantastisk förmåga att verklighetsförankra samtal i tid och otid. Schamanen valde, som vanligt, att undvika verkligheten med löst resonerande:
”..ska ja vara helt ärlig vet jag fortfarande inte om ja nånnsin vill ha barn. Trodde förr det berodde på mitt självhat, men nu när det varit frånvarande över två år vill ja mest bara umgås med kvinnor, skratta med kvinnor, uppskatta kvinnor och hjälpa dem komma i kontakt med sitt Högre jag.”
”ja precis! Ja med!” Teknikerns generellt rappa respons utlöste ofta skratt, ibland med honom, ibland åt honom, i detta fallet en smula av båda.
”men hör du Schaman- kan du inte umgås och skratta lite med tjejen tvärs över gatan. Hon kan nog behöva en stadig dos uppskattning.”
”e hon snygg?” Den klassiska grabbkommentaren utlöste krystade fniss-skurar, för att förstärka testosteronnivån i rummet och ta udden av verklighetsanknytningen som driftiga kvinnor har och slackers undviker.
”njaejaänjoo, lite, å hon e tyst å konstig. Sånt brukar du ju gilla! Du kan bo här och passa trollungarna. Vår ångvält till son frågar efter dig hela tiden. Tror han hade velat leka lite oftare i skogen med dig, prata med vargarna, ekorrarna, spökena, träden å allt annat sånt trams du tutar i honom.”
”..jo, det är ju frestande, men ja har ju skola..”
”..som du inte tycker e rolig.”
”..butiksjobb..”
”..du menar de dära 3-4 dagarna i månaden? Det du tjänar där kan du få svart för att hjälpa till å renovera hus å trägård.”
”..min familj: mamma, pappa och syrran..”
”..som engagerar sig mindre i ditt liv än vi gör, det har du själv sagt.”
”..brödrar..”
”..som allihopa flyttar norröver, en efter en. Stillhult e iallafall närmre.”
”..kvinnor..”
”..som du byter ut vartannan-tredje månad. Du följer TV-serier längre än förhållanden. Dessutom finns det gott om kvinnor här.”
”..som tycker den söderländska gröt-dialekten ni i Nördarp talar är både exotisk, spännande och charmig..” sköt Gourmanden in.
”Ja, men ja har ju projekt och åtaganden som är viktiga för mig!”
”Du spelar musik, skriver och coachar- Vilket av dessa åtaganden kan du inte bedriva precis var som helst ifrån?” Teknikern kände det var dags att lägga sig i. Han brukade inte lyssna särskilt länge åt gången, och de tillfällen då folk genuint lyssnade på honom och uppskattade hans humor, brukade han inte vara tyst överhuvudtaget. En andningspaus är också en paus, och när någon pausar, får man tala.
”Ok- om jag går över dit nu, på en gång, ger ni er då!?” drämde Schamanen till med, med en ton som vandrade mellan allvarlig och skämtsam.
”Nu!?” utbrast gourmanden, som ansåg att lång sträcka mellan tanke och handling var en bra idé. Det gav handlingen mer kvalité.
”Ja! Snackar hellre med en främmande kvinna än deltar i allmän dissikering av mitt liv.”
Resolut reste sig Schamanen upp och lämnade bordet. I hallen hörde man skramlandet av den massiva mängd ytterkläder som krävdes när man lämnade husets varma famn mitt i mars i Stillhult.
”ojdå. Känslig kille..”
”Occupations overthrown, a whisper through a megaphone. It's nothing as it seems..” Musiken ljöd lågmäld men tydligt, i takt med de levande ljusens svajande låga. Alla i vardagsrummet var upptagna av den sällsynta samhörighet bra vänner kan skapa när de sitter helt tysta tillsammans. Inga gäspningar dök upp, trots att barnen sov och andades tungt i takt med basen från högtalarna. Timmar hade passerat sen Schamanen lämnat Gourmandens hus. Det var inget ovanligt. Han gick ofta runt i sin egen värld, även när omvärlden var närvarande. Ytterdörren öppnades utan att någon reagerade nämnvärt. Att dörren var olåst var en självklarhet i Stillhult. Det var praktiskt om någon av grannarna skulle behöva låna lite socker eller mjöl.
”Ni kunde varnat mig...” sa Schamanen, och bröt därmed ovetandes tystnaden sällskapet hade odlat.
”Vadå? Vad hände? Var hon en sånndär tjej som 'är så Himla Trevlig'?” Teknikern var oerhört nyfiken av sig, men brukade försöka skoja till det när han insåg hur hans nyfikenhet bröt hans i övrigt tillbakalutade framtoning.
Juncta valenta
I samma rike, en bra bit söder om Stillhult ringde en telefon. Den besvarades med tystnad. Få använde sig av denna taktik, men de som gjorde det brukade uppskatta tiden för personkalibrering. Ringde någon som ville pracka på en något, var man kall och frånvarande, och om det var någon av de sällsynta individer som genuint brydde sig om den ädla konversationskonsten, var man varm och närvarande. Om personen i andra änden var en vän, brukade denne tillkännage detta på sitt eget distinkta sätt.
”Waddup dawg!?”
”Yo Bro!” Kungen svarade oftast tacksamt i hemtelefonen. Generellt var det någon som bröt honom ur den sedvanliga tv-spels-trans han sjönk in i efter jobb. Att Glidarn ringde hörde dessutom till ovanligheterna, och välkomnades alltid varmt, med eftertryck. ”Läget i Strebersta'?”
”Soft. Å du hållä ställninga'na i Nördarp?”
”Alltid. Har du kirrat biljetterna?” fortsatte Kungen.
”Självklaa't!” Glidarn brukade anklaga söderlänningar för att uttala bokstaven ”r” konstigt, vilket var ironiskt eftersom folk i hans hemtrakter, han själv inkluderad, oftast inte uttalade den bokstaven alls. ”E ni laddade?”
”alltid. Eller, ja, Schamanen har varit lite borta på sistone.”
”aha, me' än vanligt elle'?”
”jaee, å inte på det roliga sättet. Han är mest bara INTE här å nu...”
”va skumt. Han bruka' va den som e mest hä' & nu ju, nästan öve'tänd fö' fan. Fast de e kla't, sånt kan gå' i vågoo'..”
”ja, på sistone har han varken vatt över- eller undertänd. Mest trött å uttråkad, tror jag. Han hade behövt en 'personal Jesus', nånn som får honom att 'reach out and touch Faith'..”
Kungens kommentar fick Glidarn att bubbla upp i ett lättsamt, tillbakalutat skratt. Allt tydligt och välplacerat låttextciterande hade den effekten i brödraskapet.
”de e väl ba'a å styRa upp nåRRa bäsh å tvinga grabben fixa en uppvä'mningsplaylist till konsä'n?”
”Som vanligt Glidarn, har du alldeles rätt. Måste pilla mig i naveln nu, vi får höras senare. Må väl Broder!” Kungens respons var välberättigad. Glidarn snackade ofta minst i sällskapet, men hade generellt mest rätt, och när han blev såpass entusiastisk att han till och med kostade på sig att inte bara uttala, utan även markera ”r”en, då visste man att kloka ord sades.
”haha, desamma du. Hälsa Schaman, å simma lugnt hörrö!”
tonight I dream about fraternity
tonight I say: One Day!
one day my dreams will be reality
like bobby said to me
hey bobby marley
sing something good to me
this world go crazy
it's an emergency
Till: Ninja
Ämne: Stranger things have happened, I know..
Tja!
Jag träffade en tragisk figur häromdagen. Föreställ dig valfri Bergmanfilm korsat med alla no-no's inom självhjälp och du har kvinnan jag tänker på. Stackarn. Vet inte om det är mitt gamla deppiga jag som inte kan låta bli att fascineras, men jag har inte kunnat sluta tänka på henne. Tänkte höra dina tankar, broder.
Hon bor med sin mamma, granne med Gourmand i Stillhult. Mamman är en dreglande grönsak, en kropp som själen evakuerat för många herrans år sedan. Pappan vet jag inget om, misstänker han är död, men hon dodgade den frågan bättre än du dodgar en högerkrok. Hon har har inget socialt liv, med mindre man räknar med den minimala sociala interaktion det innebär att torka sin morsa i arslet efter dassbesök. Hon var oerhört otrygg i vårt samtal, pendlade mellan för på och helt av. Hon såg visserligen ganska frisk ut. Stadig kvinna, riktig bondtös. Men de e klart, att ta hand om en överviktig bulldog till mor, ett hus och en trädgård kräver väl en viss muskelmassa. Hon var visst personlig assistent också. Snacka om dubbelt upp. Samma jobb ute som hemma. Att ta hand om 2 kvinnliga, halvt förlamade belgian blues kräver 2 starka armar och 2 starka ben.
Hursom, orsaken till min fascination var att trots denna misär hade hon en helt ofattlig närvaro. Den gick inte att beskriva. Har träffat buddistmunkar med 40 års meditation i ryggen som inte kunde mäta sig med henne. Men det var inte karisma som man ser på scen eller i predikstolar, det var som om hon läste inte bara mina tankar, utan min framtid och förtid, intentioner, rädslor och drömmar, allt i ett. Hon hade exakt samma kroppsspråk som jag, vilket jag inte tror var en slump. Vanligtvis hade jag kanske raggat på en sånn tjej, men jag blev litta skrajj. Det kändes som hon VAR jag, eller iallafall en förlängning av mig, en förlängning jag inte hade koll på. En hand med eget liv.
Hon nämnde något om ett tidigare liv, och då sken hon upp ofantligt, strålande som en sol några sekunder, sen försvann hon in i dimman. Hon kändes fortfarande ofattligt närvarande, dock ej på verbalt plan. När jag fick liv i konversationen igen bytte hon drastiskt ämne genom att erbjuda mig te eller kakor och sticka iväg innan jag han svara. När jag försökte smyga in på ämnet ”tidigare liv” igen, fick hon för sig att hon hörde sin mamma kalla och stack iväg och hittade på något, gav mamman mat eller körde henne på toalett, eller bytte kanal eller något. Jag märkte inget, men nått måste väl tösen gjort rätt. Mamma levde ju fortfarande, vilket hon enligt min kallavläsning av ålder, livsstil och hälsa vore en komplett omöjlighet.
Anyways, hoppas allt e gött hemma i Nördarp, att studierna går fantastiskt och ninjaträningen ännu bättre. Vi får ses snart å jamma lite! Må väl broder.
/Schaman
Till: Schaman
Ämne: SV: Stranger things have happened, I know..
Tjena!
Ja det verkar vara en märklig filur det där. Jag drog först parallellen till brorsans sons mamma, som är ett riktigt labilt nervvrak med coca-cola sönderfrätta tänder och som bestämt hävdat att hon kontinuerligt jobbar med självhjälp, vilket jag genomskådade att hon knappast gjorde efter de första sekunderna allra första gången jag träffade henne.
Men, den här människan verkar vara annorlunda. Fast det låter märkligt att pendla mellan olika tillstånd samtidigt som hon är fullständigt närvarande. Jag vet att tjejen jag träffade tidigare var en stor person med ett plågat sinne många tider av dygnet - samtidigt som hon skötte saker på ett alldeles enastående sätt. Ja, plågad och nedstämd, men klok och intelligent som få.
Hur träffade du den här människan? Vad var det som gjorde att du följde med henne hem till hennes hus?
Sedan kan man ju ifrågasätta en tjej som väljer att bo kvar med sin mamma till grönsak. Det är både ädelt, vackert och snällt som det är hemskt. Mycket tid försvinner på att sköta en grönsak. Men i det här fallet är det ju ingen grönsak som ger utdelning, inte som det låter i alla fall. Hon kan ju inte direkt koka soppa på morsan.
Hennes förmåga till närvaro gör mig fundersam. Jag kan inte lista ut hur hon lyckas åstadkomma det med tanke på din beskrivning av henne. Möjligen kan hon ha levt ett mycket långt själsligt liv på jorden och levt många människors liv. Hennes själ kan ha haft en lång vandring med nära kontakt med andra människor. Det kan ha präglat hennes nuvarande jag om hon upplevs som närvarande. Jämför med en person som är en riktigt bra människokännare som träffat många olika karaktärer under sitt liv. En sådan person har lätt att identifiera sig med andra och många uppfattar en sådan person lik en själv, eftersom de i sin tur identifierar sig med denne. Så har det åtminstone varit för mig.
När hon sken upp sådär kanske hon mindes saker från sina tidigare liv?
Jag tror du kommer till botten med din fascination men ett råd är att inte lägga alltför mycket grubbel på det. Du vet att man kan inte hjälpa andra som inte själva vill bli hjälpta.
Komiskt att du döpte meddelandet till Stranger things have happened, i know.. med tanke på att jag lyssnade på låten ungefär 5-6 gånger i rad igår kväll.
Och tack för att du tog dig tid i fredags när vi hängde i baren, det var en riktigt trevlig kväll.
Vi ses!
/Ninja
Beatus, qui prodest, quibus potest
Alla i brödraskapet levde behagliga liv. De hade sedan länge lärt sig vara selektiva med informationskällor, undvek kollektiv hysteri och koncentrerade sig mest på det som var närvarande i deras egna individuellt utformade vardagar. Detta var praktiskt i en värld som stod i lågor, en värld som stod inför radikal förändring.
Papers in the roadside
tell of Suffering and Greed
Here today, forgot tomorrow
oh, here besides the news
of holy War and holy need
ours is just a little sorrowed talk
And I don't cry for yesterday
There's an ordinary world
Somehow I have to find
And as I try to make my way
To the ordinary world
I will learn to survive
Everyone
Is my world, I will learn to survive
Anyone
Is my world, I will learn to survive
Anyone
Is my world
Everyone
Is my world
